Kulturell evolution pågår hela livet
Genom att människan successivt tar till sig kultur i form av värderingar, idéer och handlingar under hela livet påverkas bland annat den framtida inlärningen och förmågan till kulturell utveckling. Mängden inlärningstillfällen människan exponeras för har stor betydelse för den individuella kulturella evolutionen under en livstid, enligt forskare från Stockholms universitet. Med hjälp av nya matematiska modeller visar forskarna att det finns skillnader mellan kulturell och biologisk utveckling. De här resultaten publicerades nyligen i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).
– Då det finns många likheter mellan biologisk evolution och kulturell förändring har det inom forskningsvärlden ofta förslagits att den biologiska evolutionsteorin i ganska oförändrad form också kan användas som en modell för den kulturella evolutionen. Enligt den metoden ersätts generna med så kallade memer, som är små kulturelement och sedan används samma metoder som inom biologisk evolutionsteori, säger Magnus Enquist, professor och föreståndare för Centrum för evolutionär kulturforskning vid Stockholms universitet.
Den aktuella artikeln visar med hjälp av matematiska modeller att det finns en avgörande och ofta negligerad skillnad mellan biologisk och kulturell evolution.
– I samband med befruktningen överförs alla gener till den nya individen vid ett och samma tillfälle. Däremot tillägnar sig individen kultur successivt och under hela livet vilket kan skapa dramatiska konsekvenser och skapar vitt skilda förutsättningar för olika individer på ett sätt som den biologiska evolutionen inte gör, säger Magnus Enquist.
Med många inlärningstillfällen har individens möjligheter att aktivt välja mellan olika kulturvarianter en stor betydelse för utvecklingen. De tidigare valen ligger till grund för de kommande och det går att se tydliga skillnader mellan olika individers kulturella utveckling som kan kopplas till hur ofta de utsatts för kulturell påverkan.
Den faktor som har störst betydelse i teoriutvecklingen är den så kallade exponeringsfrekvensen som visar att ju färre exponeringstillfällen, desto svagare individuell utveckling. I sådana fall är det spridningsförmågan som styr utvecklingen, i likhet med den biologiska evolutionen.
– Ett resultat som förvånade oss var att vem man ärvde kulturen från inte hade någon direkt betydelse för resultet. Det spelade alltså ingen roll om kulturen ärvdes från föräldrarna, från jämnåriga eller från kollektivet. Just det faktum att det kulturella arvet inte är bundet till föräldrarna, vilket ansetts vara den viktigaste skillnaden mellan biologisk och kulturell evolution, förstärker också vår teori.
En annan viktig slutsats i artikeln är det inte finns någon enkel princip som kan förutsäga all kulturell evolution på samma sätt som som biologisk fitness förutsäger biologisk evolution. En enkel variabel kunde dock förutsäga den vinnande kulturvarianten när antalet inlärningstillfällen var stort.
– Förhoppningarna om att kunna skapa en teori om kulturell evolution eller förändring har ofta grusats. Med de idéer som redovisas i artikeln, och som är mindre bundna av evolutionsbiologisk tänkande och låter den kulturella evolutionen ha sina särdrag, har vi en större chans att lyckats skapa det, säger Magnus Enquist.
Artikel finns att läsa i sin helhet på http://www.pnas.org/content/early/2009/07/28/0903180106.full.pdf+html?sid=6313447a-8944-4ee2-a02f-0b13b3b71e7c
Ytterligare information
Magnus Enquist, professor och föreståndare för Centrum för evolutionär kulturforskning, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Tel. 073-707 87 59. Email: magnus.enquist@intercult.su.se
Kimmo Eriksson, professor, Centrum för evolutionär kulturforskning, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet. Tel. 070-376 74 51
Pontus Strimling, doktor, Centrum för evolutionär kulturforskning, Zoologiska institutionen, Stockholms universitet.073-375 18 62
För bild
press@su.se, 08-16 40 90 eller http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=5833&a=24771
