Nya folkmord förnekas ofta efter förintelsen
Erfarenheterna från förintelsen var bakgrunden till att världssamfundet kom överens om Folkmordskonventionen. Trots det ägde fler folkmord rum under 1900-talet än under något annat århundrade. Just jämförelser med förintelsen har ofta hindrat det internationella samfundet från att ingripa, visar en avhandling från Göteborgs universitet.
– Ibland använder det internationella samfundet förintelsen för att slippa ingripa i nya folkmord, säger Malin Isaksson, forskare vid Göteborgs universitet som har studerat hur förintelsen använts i tolkningen av andra folkmordsfall under efterkrigstiden.
Förintelsen anses ha inspirerat till Folkmordskonventionen, det vill säga det juridiska dokument som ska förhindra och straffa framtida folkmord. Men eftersom förintelsen uppnått en särställning som ett av de största brotten mot mänskligheten har det ibland varit kontroversiellt att jämföra den med andra folkmordsliknande händelser.
— Det har betytt att förintelsen blivit ett viktigt retoriskt redskap för internationella aktörer att uppnå olika politiska mål i relation till andra folkmord, säger Malin Isaksson som disputerar i freds- och utvecklingsforskning.
Malin Isaksson har också tittat på hur det faktum att förintelsen används som referensram påverkat införandet av Folkmordskonventionen, framför allt med tanke på hur det internationella samfundet har agerat.
— För att Folkmordskonventionen ska träda i kraft måste det aktuella fallet definieras som folkmord, enligt de kriterier som konventionen tagit fram. Ofta görs en jämförelse med förintelsen, vilket betyder att få fall erkänns som folkmord av det internationella samfundet.
— Det betyder inte nödvändigtvis att fallet inte uppfyller kriterierna. Ofta handlar det om att världssamfundet försöker kringgå den förpliktelse att ingripa som befästs i konventionen. Vilket i sin tur beror på att man saknar den politiska viljan att ingripa.
Därför kan man hävda att förintelsen ibland används i motsatt syfte än att förhindra dess upprepande, säger Malin Isaksson.
Folkmorden i Kambodja och Rwanda
Som exempel har Malin Isaksson undersökt hur det internationella samfundet agerade under folkmorden i Kambodja och Rwanda.
– När folkmordet i Kambodja pågick gjordes jämförelser med förintelsen. Men i början av 90-talet var denna jämförelse inte längre självklar. Då hade man börjat betrakta förintelsen som en unik händelse. Detta betydde sin tur att nästan inga jämförelser alls gjordes med förintelsen under folkmordet i Rwanda. Ordet folkmord undveks helt i officiella uttalanden för att det internationella samfundet ville slippa ingripa i vad man egentligen visste var ett folkmord, helt i enlighet med konventionen, säger Malin Isaksson.
De olika förintelsetolkningarna har alltså inte enbart påverkat hur det internationella samfundet uppfattat olika folkmordsfall utan i själva verket möjliggjort olika retoriska rättfärdiganden av det internationella samfundets agerande.
Slutsatsen är att det internationella samfundet använder förintelsen för att kunna upprätta hålla normen om non-intervention, vilket i praktiken innebär att man inte ingriper i folkmordsfall.
— Det kanske inte är så svårt att förstå att stater agerar utifrån sina egna intressen och vilja, men det är svårare att förstå varför det inte omfattar att förhindra folkmord, säger Malin Isaksson.
Avhandlingens titel: The Holocaust and Genocide in History and Politics. A Study of the Discrepancy between Human Rights Law and International Politics
Fakultetsopponentens namn: Senior researcher Cecilie Banke, Danish Institute for International Studies (DIIS), Köpenhamn, Danmark
Tid och plats för disputation: Fredagen den 19 februari 2010, kl. 13.00, sal 325, Annedalsseminariet, Campus Linne, Göteborg
Kontaktinformation
Avhandlingsförfattare: Malin Isaksson
0739491540(bost.)
0406657282(arb.)
http://hdl.handle.net/2077/21348
malin.isacsson@mah.se
