Den ryska gasen kommer inte täcka EU:s efterfrågan
Idag finns en livlig debatt i EU om de politiska konsekvenserna av beroendet av rysk gas. En fråga som borde lyftas fram är huruvida det i framtiden kommer att finnas tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU. Det menar fysikern Bengt Söderbergh som i sin avhandling utvärderat framtida nivåer för norsk och rysk gasexport. Avhandlingen försvaras den 19 februari vid Uppsala universitet.
Enligt prognoser från International Energy Agency (IEA) kommer naturgasproduktionen inom EU att minska från 2006 års nivå på 216 miljarder kubikmeter naturgas per år (Gm3/år) till 90 Gm3/år 2030. Under samma tidsperiod förväntas efterfrågan på gas att öka kraftigt. Till följd därav kommer importbehovet av gas att öka med upp till 90 procent under denna tidsperiod. Ryssland och Norge är de största leverantörerna av gas till EU. Deras andel av EU:s gasimport under 2006 var 62 procent.
Syftet med Bengt Söderberghs avhandling är att utvärdera de potentiella framtida nivåerna för norsk och rysk naturgasexport till EU. Scenarierna för den norska och ryska gasproduktionen har skapats genom modellering av produktionen för enskilda fält. Det är den sammanlagda produktionen från de största fälten, de så kallade gigantfälten, som har blivit prognostiserad.
EU:s energisäkerhet är till betydande del avhängig produktionen från ett relativt litet antal fält i Norge och Ryssland. I Norge kommer nästan all gasproduktion från 18 större gasfält, av vilka 9 kan definieras som gigantfält. I Ryssland är det 36 gigantfält som svarar för i princip all rysk gasproduktion.
Resultaten visar att potentialen för en ökning av norsk gasexport till EU är begränsad. I alla de scenarier som har studerats är norsk gasproduktion på nedgång före år 2030. Norsk gasexport till EU via pipeline kan år 2030 till och med vara 20 procent lägre än dagens nivå. En studie av den potentiella produktionen från ryska gigantfält ger att exporten av rysk gas till EU maximalt kan öka med 45 procent till år 2030. I absoluta siffror motsvarar det ungefär 70 Gm3/år. Dessutom finns det ett flertal faktorer som kan göra den verkliga exportkapaciteten betydligt lägre.
– Den enskilt viktigaste faktorn för att rysk gasexport till EU ska kunna öka från dagens nivå är att gasfälten på den arktiska Jamalhalvön kommer i produktion från år 2012 och framåt. Många av de ryska fält som ännu inte har tagits i produktion finns i östra Sibirien samt på Sachalin i ryska fjärran östern. Överskottsproduktionen från dessa regioner kommer med all sannolikhet att exporteras till de asiatiska marknaderna, och då främst Kina, säger Bengt Söderbergh.
Med de resultat och antaganden som presenterats i avhandlingen är det inte möjligt för EU att öka sin import med 90 procent från 2006 års nivå. För energisäkerheten inom EU är det inte endast beroendet av pipeline-import som är en vital fråga. Idag finns det en livlig diskussion inom EU angående de geopolitiska konsekvenserna av importberoendet via pipeline av rysk gas.
– Huruvida det i framtiden finns tillräckligt med gas överhuvudtaget för export till EU är en fråga som förtjänar uppmärksamhet och noggrant måste utredas och analyseras. De resultat som presenterats i denna avhandling visar att det är lika berättigat att diskutera problematiken kring en framtida minskning av totala gasleveranser till EU, säger Bengt Söderbergh.
Kontaktinformation
För mer information kontakta Bengt Söderbergh, tel: 070-425 05 64, e-post: bengt.soderbergh@fysast.uu.se
