Stor skillnad i kommuners hjälp till arbetslösa
För den som är ung, arbetslös och vill ha hjälp med att skaffa jobb spelar det stor roll var han eller hon bor. Att man ska få del av samma insatser och stöd oavsett i vilken kommun man bor gäller bara i teorin, inte i praktiken. Det menar fyra forskare från Lunds och Umeå universitet som har studerat tio kommuner, från Malmö i söder till Östersund i norr, och skrivit en rapport om ungdomars etablering på arbetsmarknaden.
I dag uppgår ungdomsarbetslösheten i Sverige till cirka 25 procent och är nu bland de högsta bland EU:s medlemsländer.
– Arbetsmarknaden för de yngsta i gruppen 16-19 år har i princip raderats ut, säger Alexandru Panican, forskare i socialt arbete. Det hänger till viss del samman med att man har byggt utbildningen, men inte enbart.
Han berättar att det visserligen ibland finns jobb som en lågutbildad ungdom hade kunnat ta, men han menar att arbetsförmedlare väljer att ge dem till äldre sökande med hänvisning till att ungdomar bör gå på gymnasiet, inte jobba. Detta bidrar till att etableringsåldern på arbetsmarknaden har förskjutits från 21 år i början av 1990-talet till 26 år idag.
Alexandru Panican och hans forskarkollegor har intervjuat företrädare för arbetsförmedling, socialtjänst och skolor. Intervjuerna visade att de åtgärder som sätts in ofta är dåligt planerade och inte tillräckligt samordnade.
– Det händer till och med att stat och kommun motarbetar vararandra, säger han. Socialförvaltningen bedömer att ungdomar kan stå till arbetsmarknadens förfogande och hänvisar ungdomarna till arbetsförmedlingen, som i sin tur gör motsatt bedömning och skickar tillbaka dem till det sociala. Ofta handlar det om att man vill förbättra sin egen statistik och minska de egna kostnaderna.
I intervjuerna framgår att många tycker att det otydligt vem som har det egentliga ansvaret för ungdomar som har svårt att få jobb. Vad ska ske inom ramen för gymnasieskolans IV-program? Hur ska det kommunala informations- och uppföljningsansvaret utformas?
– Otydligheten har resulterat att det spelar en stor roll vilken kommun man bor i, säger Alexandru Panican. I vissa kommuner söker man upp alla ungdomar som har etableringssvårigheter och erbjuder utbildning och lärlingsplatser. I andra gör man i princip ingenting.
Just intervjuerna med företrädare för IV-programmet tycker lundaforskarna ger en motsägelsefull bild. Å ena sidan är man nöjd med att programmen är populära bland eleverna. Å andra sidan är det ett misslyckande att tillströmningen är god eftersom man egentligen inte vill att eleverna ska gå där hela gymnasietiden utan slussas in i de ordinarie gymnasieprogrammen.
Alla myndighetspersoner verkar också vara överens om att IV-programmet stämplar eleverna.
– En sak som förvånade mig var att lärarna själva ofta talade om eleverna i nedsättande termer som ”lågpoängare”, säger Alexandru Panican.
Kontaktinformation
För mer information tala med Alexandru Panican på telefonnummer 046-222 92 34, 046-14 98 87, 0732- 60 49 69, Alexandru.Panican@soch.lu.se
Jonas Olofsson, 0733-462451
Övriga medverkande i projektet är Lars Pettersson, ekonomisk-historiska institutionen och Erica Righard från Socialhögskolan.
Ladda ner rapporten ”Ungdomars övergång från skola till arbetsliv – aktuella utmaningar och lokala erfarenheter” på www.soch.lu.se/images/Socialhogskolan/Meddelanden20091.pdf
Se debattartikel i dagens Sydsvenska dagbladet http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article641240/Kommunerna-tar-inte-sitt-ansvar-for-unga-utan-jobb.html
