Lärande som design – museibesökares kreativitet formar museiutställningar
Att gå på museum kan innebära mycket mer än att lära sig fakta om de föremål som presenteras i utställningar. Sociala och mer subtila aspekter av lärande kan istället uppmärksammas om museibesökare tillåts bidra till tolkningen av utställningars mening. Genom att undersöka besökarnas kommunikation – både i samtal och i fotografier och teckningar – blir det möjligt att fånga också de kreativa aspekterna av lärande. Det visar en ny avhandling i didaktik vid Stockholms universitet.
Under senare år har det i media förts en debatt kring museers inriktning och förhållande till publiken. Många museer idag väljer att framstå som tillgängliga för besökarna, genom att bjuda in till samtal och tolkning av de utställningar som visas. Kritiker menar dock att museerna har tappat bort sitt uppdrag att förmedla kunskap. Diskussionen som förs kring museerna har många likheter med den diskussion som förs om skolan, där just ”standardiserad kunskap” förs fram som ett nyckelord av nutida svenska skolreformatorer.
– Min avhandling kan ses som ett bidrag till denna diskussion, där lärande också innebär kreativt engagemang, berättar Eva Insulander vid Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet.
Hennes studie visar fram en vidgad syn på vad lärande kan vara.
– Jag lät museibesökare i två utställningar dokumentera sina besök genom att fotografera inslag som de fastnar för och sedan rita kartor av den utställning de engagerat sig i. Det gav mig ingångar till att studera vilka val de gör och hur de skapar sina egna lärvägar i samspel med andra, säger Eva Insulander.
Varje utställning har specifika möjligheter och begränsningar för lärande, vilket avhandlingen visar. Samtidigt som utformningen av utställningen till viss del blir styrande för de besökare som ser den, så finns där mängder av möjligheter för besökarna att själva skapa mening. Analysen av besökarnas kommunikation och deras skapande aktiviteter visar fram olika strategier för att ta sig an utställningarnas innehåll och form.
– I mötet med utställningen iscensätter sig den lärande ”som någon”, kanske som en förälder som vill undervisa sitt barn eller som en kritisk akademiker som vill undersöka hur utställningen uttrycker genus. På så sätt görs utställningen om till något nytt då den ”om-designas” vid varje besök, säger Eva Insulander.
Designbegreppet används på två sätt i avhandlingen. Dels handlar det om utformningen av utställningen och dels handlar det om hur besökarna själva gör om utställningen och skapar sin egen förståelse av den.
– Jag vill visa att kreativa processer är en del av allt lärande. Resultaten från avhandlingsstudien kan i första hand få betydelse för museerna. Men vi kan även ta med oss detta till skolans värld, genom att visa hur också andra kvaliteter än de på förhand definierade, får betydelse när vi lär och skapar mening, säger Eva Insulander.
Avhandlingens namn: Tinget, rummet, besökaren. Om meningsskapande på museum.
Kontaktinformation
Ytterligare information
Eva Insulander, Institutionen för didaktik och pedagogiskt arbete, Stockholms universitet, tfn 070-3194986, e-post eva.insulander@did.su.se
Porträttbild kan laddas ner via http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=12201&a=79214
