Visst gör svenska biodrivmedel stor klimatnytta
För första gången har forskare tagit samlat grepp om svenska biodrivmedel och analyserat vilken miljöpåverkan de har, både i förhållande till varandra och till de fossila alternativen bensin och diesel. Resultaten visar att de ger mellan 65 och upp till 140 procent mindre växthusgasutsläpp jämfört med bensin och diesel, även när så kallade direkta och indirekta markeffekter räknas med.
Därmed sticker rapporten hål på ett omdebatterat argument mot biodrivmedel som görs på livsmedelsgrödor, t ex etanol från spannmål eller biodiesel från raps. Flera menar nämligen att dessa inte ger någon klimatvinst eftersom de tränger under matproduktion och därmed tvingar fram nyodling av livsmedel i andra länder istället. Markerna i dessa länder antas oftast vara kolrika och därmed släppa ut mycket koldioxid. Men något sådant samband finns det inte belägg för vid dagens produktionsnivåer.
– Vi har räknat så rättvist och utifrån så liknande förutsättningar som möjligt. Enligt våra resultat finns inget som pekar på att biodrivmedel som görs på svenskodlade grödor under dagens förutsättningar skulle leda till indirekta markeffekter, alltså nyodling i exempelvis Sydamerika eller Asien. Trots det hävdar flera nationalekonomer att det kan ta femtio år för biodrivmedel att betala tillbaka sin klimatbelastning, just till följd av de indirekta markeffekterna, säger Pål Börjesson, forskare i Miljö- och energisystem vid Lunds Tekniska Högskola och den som är ansvarig för rapporten.
Bäst i klassen i undersökningen, där biogas, etanol och biodiesel i olika varianter har studerats, blev biogas från gödsel. Den blev 140 procent bättre än bensin och diesel och därmed mer än klimatneutral. Men även det alternativ som blev minst bra, var fortfarande dubbelt så bra som EU:s direktiv att biodrivmedel ska minska utsläppen av växthusgaser med minst 35 procent jämfört med fossila bränslen.
– Egentligen är det rätt så ointressant att ranka olika hållbara biodrivmedel. Det finns plats för alla, och alla behövs för att få fram alternativ till fossila bränslen. Utmaningen idag ligger i att öka mängden hållbara biodrivmedel i sig, anser Pål Börjesson.
Varje typ av biodrivmedel har olika slags begränsningar i produktionsvolymer, påpekar han. För att undvika negativa effekter är det viktigt att veta var denna gräns går.
– I framtiden skulle vi kunna få negativa indirekta markeffekter om vi mycket snabbt och kraftigt ökar produktionen av biodrivmedel från livsmedelsgrödor. Det finns en gräns men där är vi inte idag, klargör Pål Börjesson.
De drivmedel som har studerats är: biogas från sockerbetor, vall, majs samt restprodukter i form av hushållsavfall, industriavfall och gödsel, biodiesel från raps, etanol från vete och sockerbetor samt etanol från sockerrör från Brasilien. Även en samproduktion av biogas och etanol från vete har analyserats.
Förutom växthusgaser ingår också miljöeffekter som övergödning, försurning, marknära ozon och utsläpp av partiklar i studien samt utsläpp från användningen av biodrivmedel i lätta och tunga fordon. Även direkta och indirekta markeffekter studeras.
Läs hela rapporten här: http://www.miljo.lth.se/svenska/internt/publikationer_internt/pdf-filer/Rapport%2070.pdf
För mer information, kontakta Pål Börjesson, docent i Miljö- och energisystem, Lunds Tekniska Högskola, 046-222 86 42, 0768-82 04 06, Pal.Borjesson@miljo.lth.se
Förklaringar av begrepp
Med direkta markeffekter menar man att t ex ettåriga biodrivmedelsgrödor odlas på tidigare gräsbevuxen åkermark, vilket leder till ökade utsläpp av koldioxid eftersom kolet, som tidigare varit i marken, nu släpps ut i luften. När det bara växer gräs på marken stannar kolet kvar i marken. Här finns alltså en koppling till samma odlingsyta. När man talar om indirekta markeffekter, däremot, finns inte samma koppling till en specifik odlingsyta. Här antar man att ökad odling av exempelvis etanolvete per automatik leder till indirekta utsläpp då ny åkermark antas odlas upp någon annanstans I världen.
Biodrivmedel är drivmedel som görs på förnyelsebara råvaror i form av biomassa. Idag står biodrivmedel, gjorda på svenska råvaror och import av sockerrörsetanol, för cirka fem procent av den totala användningen av drivmedel i Sverige.
