Handskrifter dåtidens internet för maktmotståndare
För meningsmotståndarna under Gustaf den III:s tid blev handskrifterna ett sätt att sprida sitt budskap – och de var lika svåra för makten att kontrollera som dagens internet. Litteraturvetaren Annie Mattson har studerat handskrivna smädeskrifter mot Gustaf III och lade fram sin avhandling vid Uppsala universitet den 22 maj.
Gustaf III var en omstridd regent som successivt inskränkte tryckfriheten i landet. De som var kritiska mot hans politik hade svårt att nå ut med sina åsikter i tryck, däremot lyckades kungen aldrig få kontroll över den blomstrande handskriftskulturen. Handskrift användes vid denna tid inte enbart för personliga dokument och sådant som av censurskäl inte kunde tryckas, utan alla olika typer av texter cirkulerade genom handskriftskedjor där intresserade skrev av och visade för andra som i sin tur skrev av. Handskriftskulturen utnyttjades flitigt av de oppositionella under Gustaf III:s regeringsperiod.
– Detta halvofficiella medium som underlättade anonymitet och hela tiden undslapp makthavarnas försök till kontroll hade en roll som liknar den Internet har idag i länder med hård censur, säger Annie Mattson.
Innehållet smädeskrifterna mot Gustaf III varierade under regeringsperioden. I början av sitt styre var Gustaf III populär bland en stor del av sina undersåtar och fram till riksdagen 1778 tycks smädelser mot kungen ha varit ovanliga. Även under de närmast därpå följande åren, 1778 till ca 1785, var smädeskrifterna tämligen få och framställde ofta kungen som alltför intresserad av nöjen och teater och dålig på att sköta sina plikter. I och med riksdagen 1786 blir dock smädelserna fler och skarpare, för att explodera i antal i och med krigsutbrottet 1788. Från den punkten blir det också allt vanligare att oppositionen framställer Gustaf III som en ondskefull tyrann. Under de sista åren förekommer det även i flera fall att uppror och konungamord förespråkas. Efter att Anckarström omsatt ord till handling på maskeradbalen 1792 förekommer oppositionella gravskrifter över den döde kungen, där han framställs som en grym och lastbar tyrann.
I jämförelse med liknande verk från till exempel Frankrike vid samma period framstår de svenska smädeförfattarna bland annat som mindre benägna att blanda in sexuella smädelser i politiska sammanhang. Medan fransmännen kunde skriva rent pornografiska berättelser om sina kungligheter håller sig svenskarna i allmänhet till indirekta anspelningar. I de fall där sexuella smädelser förekommer mot Gustaf III är det också utmärkande att det ofta handlar om misstänkliggöranden av hans förhållande till hovmannen Gustaf Mauritz Armfelt och andra yngre män vid hovet.
– Politiskt och filosofiskt sett är de oppositionella verken i grunden förhållandevis konservativa. Religionen ifrågasätts aldrig och även Gustaf III:s starkaste motståndare tycks vara överens om att monarkin är det enda rimliga styrelsesättet, även om man inte håller med rojalisterna om hur makten ska vara fördelad mellan konung, råd och riksdag, säger Annie Mattson.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Annie Mattsson, tel. 018-51 40 08, 070-297 22 07 eller annie.mattsson@littvet.uu.se
