När lögnare blir lugnare
Hos många svensktalande är skillnaden mellan kort ö och kort u ganska liten och vissa av oss gör ingen skillnad alls i uttalet mellan ord som döma och dumma. Betyder det här att vårt uttal håller på att förändras? Lena Wenner, som disputerade vid Uppsala universitet den 29 maj, har studerat fenomenet på olika håll i Uppland och visar att det inte nödvändigtvis behöver vara så.
Sammanfallet mellan kort ö och kort u har länge varit ett återkommande ämne i språkvårdsdebatten. I sin avhandling har Lena Wenner vid institutionen för nordiska språk undersökt hur vanligt sammanfall mellan dessa ljud är i uppländskan och vilka grupper som går i bräschen för utvecklingen, för att på så sätt kunna se om det handlar om en pågående förändring. Hon har intervjuat 78 personer ur tre olika åldersgrupper som är bosatta i Uppsala och tre mindre samhällen i Uppland; Gräsö, Norrtälje och Östervåla.
– De äldsta intervjupersonerna gör störst skillnad mellan ö och u medan de yngsta gör minst skillnad. Män gör generellt mindre skillnad mellan ö och u än kvinnor, berättar hon.
På detaljnivå visar avhandlingen att ord där r förekommer i närheten av ö, exempelvis i orden mörkna och rösta, lättast närmar sig murkna och rusta. Störst skillnad är det mellan ord som inleds med vokal, ögla och uggla hålls till exempel väl isär av de flesta. Detta har att göra med hur snabbt vi hinner ställa om våra artikulatorer mellan olika ljud.
Lena Wenner har också studerat hur bra intervjupersonerna var på att skilja på de olika ljuden när de hörde andra tala. Det visade sig att personer som gör liten skillnad mellan ö och u i sitt eget språk har lättare att höra skillnad mellan dessa ljud hos andra talare än de personer som tydligare håller isär ö och u i sitt språk.
– Möjligen är personer som inte skiljer särskilt mycket mellan ö och u i sitt eget tal vana att lyssna efter de små betydelseskiljande nyanser som finns där, medan personer som gör stor skillnad mellan ö och u i sitt tal inte är beredda på att små skillnader hos andra talare har så stor betydelse att det kan vara frågan om olika ord, säger Lena Wenner.
Totalt sett använde intervjupersonerna u-haltigt ö mer sällan än hon hade väntat sig.
– Troligen är u-haltigt ö så markerat att vi uppfattar det som vanligare än vad det verkligen är. Språkliga förändringar går inte heller så snabbt som vi ofta tror. Vilka attityder som finns till ett hotande sammanfall kan också ha betydelse för förändringens hastighet. Det återstår att se om kort ö och u kommer att sammanfalla i ett och samma ljud i svenskan, eller om skillnaderna som finns idag kommer att bestå eller till och med öka, säger Lena Wenner.
Kontaktinformation
För mer information, kontakta Lena Wenner, 070-254 89 46, e-post: lena.wenner@sofi.se
