Örebroforskare efterlyser debatt om framtidens skola
Ger läroplanen läraren frihet eller är den främst ett sätt för staten att få kontroll? Pedagogikforskaren Jan Morawski vid Örebro universitet har undersökt hur den svenska läroplanen har förändrats över de senaste 150 åren och hur det påverkar lärarrollen.– Jag hoppas att min forskning kan bidra till att motverka den ofta onyanserade och ensidiga debatt som förs om skola och utbildning.
– I dag handlar den politiska debatten främst om när betyg ska sättas eller om huruvida friskolor får gå med vinst. Vad jag saknar är en debatt om utbildningens visioner och om skolans nya läroplan som vill kännetecknas av tydlighet och klara instruktioner också innebär en bättre skola.
Jan Morawski har undersökt vilka styrande principer som ligger till grund för hur en läroplan konstrueras och vem som ges mandatet att bli dess författare. Han har även kartlagt utvecklingen sedan Folkeskolestadgan 1842 fram till dagens läroplan. Det är en berättelse om en lång strid mellan olika idéer om hur mycket frihet och hur mycket kontroll som skolor och dess lärare ska ha. Hans doktorsavhandling visar att även om läroplanerna fram till 1994 har haft innehållet som styrande princip, så har detta varit ständigt omstritt.
Men i 1994 års läroplan får kritiker som i många år hävdat att elevers olika och komplexa behov inte kan läsas av och tillfredställas av ett centralistiskt system ett visst gehör. Man vill ge de professionella, lärare och skolledning större utrymme och tillit.
Men även om ansvaret för innehållet i viss mån överlämnas till lärarna efterfrågas samtidigt en effektiv skola. Det blir en läroplan som Jan Morawski ser som en svåruppnåelig kompromiss mellan tillit till lärarnas professionalitet och mätbara mål, betygskriterier och lärares resultatansvar.
– Men 2002 svänger utvecklingen fullständigt. EU-anpassningen gör att resultaten hamnar i fokus. Dessutom spelar debatten i media en viktig roll. Där lägger man stor vikt vid internationella mätningar där svensk skola får bottenbetyg.
En effektiv europeisk skola som klarar den internationella konkurrensen är det nya målet. Att kunna jämföra skolor genom att mäta kunskaper med nationella prov.
– Det betyder att läroplanen och inte lärarna återigen bestämmer innehållet i undervisningen. För att de nationella proven ska vara rättvisa måste barnen ha lärt sig samma sak under samma period så att alla har samma chans att få bra resultat. Dessa resultat ska sedan mätas för att fastställa kvaliteten på utbildningen.
För att göra svängningarna tydliga jämför Jan Morawski två liberala skolministrar: Fridtjuv Berg, som var aktiv i början av 1900-talet och vårt samtida liberala statsråd Jan Björklund.
– Mellan dessa två finns en avgrund när det gäller synen på skola och utbildning. Berg arbetade för lärares och elevers rätt att själva konstruera sin undervisning. Han tyckte att styrande direktiv var av ondo och att statsmakten måste visa tillit till lärarnas omdöme och professionalitet. Att vår nuvarande skolminister inte delar den åsikten är allmänt känt.
– Men även Socialdemokraterna har bytt fot och övergett sitt arbete för deltagande målstyrning, som ger lärarna större utrymme. Nu erbjuder de olika partierna inga alternativ utan det verkar råda konsensus i utbildningsfrågor över blockgränsen. Därför är det inte tydligt att det finns många alternativa vägar och lösningar för framtidens svenska skola.
– Forskningens uppgift är inte peka ut något som rätt eller fel men att visa vilka alternativ som finns och att vad de står för. Det vi går mot nu är en skola som definierar kunskap utifrån kriterier som kan dokumenteras, redovisas, inspekteras och rangordnas. Vi talar inte om självständiga lärare som kan tolka utan om lärare som examinerar efter externt tydligt satta ramar. Är det rätt väg att gå eller behöver vi överväga alternativen?
Kontaktinformation
För mer information kontakta:
Jan Morawski 076-130 60 76
