Riskmarkörer för Alzheimers
Många tilltänkta läkemedel för Alzheimers sjukdom har testats men har inte visat sig bra nog. Skälet kan vara att man provat dem på patienter där diagnosen är klar. Men då kan det vara för sent att sätta in en medicinering, eftersom sjukdomen numera anses starta årtionden innan patienterna fått tydliga symtom. Hur ska man då kunna hitta de patienter som ännu inte har Alzheimers, men löper stor risk att få sjukdomen?
Här kan riskmarkörer bli betydelsefulla: ämnen som hör samman med Alzheimers, och som finns i ovanligt hög eller ovanligt låg grad hos patienter som senare utvecklar sjukdomen.
Läkaren Oskar Hansson, knuten till Lunds universitet och Enheten för klinisk minnesforskning vid Skånes universitetssjukhus i Malmö, har funnit två sådana riskmarkörer. Han har testat dem på personer som sökt till Minnesmottagningen och visat sig ha s.k. mild kognitiv svikt, ett minne som är sämre än normalt för personens ålder.
Av de drygt 300 försökspersonerna var det 33 procent som inom fem år utvecklade Alzheimers sjukdom. 16 procent utvecklade andra former av demens men resten, hälften av alla deltagare, stannade kvar på nivån ”mild glömska”. Riskmarkörerna kunde ganska tydligt skilja mellan de som senare skulle få Alzheimers och de som inte var i riskzonen.
– Det s k positiva sambandet var 71 procent, vilket inte räcker för att helt säkert kunna förutsäga vilka som får sjukdomen. Det negativa sambandet däremot var hela 94 procent, vilket betyder att man med stor sannolikhet kan förutsäga vilka som inte får den, säger Oskar Hansson.
De som inte har riskmarkörerna löper alltså, sitt dåliga minne till trots, inte större risk än andra att få Alzheimers. De kan få ett i huvudsak lugnande besked och behöver inte komma på regelbundna återbesök för Alzheimerskontroll.
Personer som inte har riskmarkörerna kan också plockas bort från alla framtida kliniska studier av ny Alzheimers-medicin.
– Studierna blir ju enklare och mer rättvisande om man har med rätt patientgrupp från början, dvs de som verkligen är i riskzonen för Alzheimers. Det är också mer etiskt att inte inkludera patienter som inte är i riskzonen. De har ju inget att vinna på medicineringen men kanske däremot något att förlora om medicinen ger biverkningar, menar Oskar Hansson.
Biomarkörerna utvinns ur ryggvätska genom ett nålstick i nedre delen av ryggraden. Detta är inte detsamma som benmärgsprov, som är en mycket mer omfattande och obehaglig procedur.
Alzheimers sjukdom ökar kraftigt över hela världen. I Sverige finns f.n. omkring 120 000 personer med sjukdomen, men antalet väntas öka i takt med att befolkningen åldras. Eftersom patienterna kräver mycket vård, så beräknas Alzheimers och annan demens kosta samhället lika mycket som hjärt-kärlsjukdomar, cancer och stroke tillsammans.
Kontaktinformation
Oskar Hanssons studie har publicerats i Journal of Alzheimer’s Disease och kan läsas på http://iospress.metapress.com (skriv in hela namnet i sökrutan). Forskarens kontaktuppgifter är oskar.hansson@med.lu.se och 046-176972 eller 0704-417809.
