Dataspelande skapar utbildningsmöjligheter
Genom ökad förståelse kring vilka mekanismer och aspekter som ligger till grund för lärande och kunskapsutveckling hos dataspelare så kan bättre undervisningsspel skapas. Det menar Jana Rambusch vid Högskolan i Skövde som nyligen disputerat. Hon har i sin forskning, utifrån ett kognitionsperspektiv, tittat på spelares handlingar och meningsskapande i sitt dagliga spelande.
Spel som World of Warcraft, Counter Strike och Farmville där spelarna själva skapar upplevelser i den digitala miljön har idag miljontals användare. Dessa användare spelar spelen under lång tid och går samtidigt igenom ett flertal utvecklings- och kunskapsfaser.
– Det informella lärandet har stor betydelse och genom att titta på hur spelare påverkar och påverkas under sitt spelande kan vi ur ett lärande perspektiv använda resultaten och få in det i undervisningsvärlden, berättar Jana Rambusch, doktorand vid institutionen för kommunikation och information på Högskolan i Skövde.
De strikta instruktioner som ofta ges i dagens lärospel anses av många forskare vara en av anledningarna till att dessa spel inte blir speciellt långlivade och populära bland barn och ungdomar. Genom att förstå vilka mekanismer som ligger till grund för lärandet i digitala miljöer kan bättre spel utvecklas och bli mer effektiva.
Tre hörnstenar
Som ett resultat av sin forskning har Jana identifierat tre hörnstenar som kan användas som ett teoretiskt ramverk för att beskriva spel och spelandet. Hur hanterar vi det som händer i spelet? Hur uppfattar vi och skapar mening av det som händer?
– De tre hörnstenarna är för det första det som händer just här och nu, alltså samspelet mellan spelare, spel och omgivningen, till exempel vilka verktyg som används vid spelandet. Det andra är kroppens betydelse då kroppens roll i en spelsituation inte bara är begränsad till att styra spelet med en spelkontroll. Slutligen den sociokulturella betydelsen, spelarens tidigare erfarenheter samt hennes interaktion med den sociala omgivningen, förklarar Jana Rambusch.
I sin studie har Jana tittat på, bland annat, hur spelares kunskaper och färdigheter utvecklas i samspelet med den sociokulturella omgivningen. Spelandet sker inte bara i spelets virtuella värld utan spelare samtalar samtidigt med varandra genom olika sociala medier, hämtar information från varandra och det sker en kunskapsutveckling. Spelarna är engagerade både i den fysiska världen och den virtuella världen.
Ett ömsesidigt lärande
Två fallstudier gjordes på två olika spel för att analysera hur spelare interagerar med spelet och vilka konsekvenser det har för deras spelande.
– För att kunna använda datorspel som till exempel läromedel eller träningsverktyg behöver vi ha både grundläggande och fördjupad kunskap om vad som händer när vi spelar och hur vi lär oss, påpekar Jana.
Ett av spelen som Jana tittade närmare på i sin forskning var Counter Strike, ett så kallat “First-Person-Shooter-spel”, där två lag tävlar mot varandra i lag om fem till sex personer. Spelet har funnits i närmare 11 år, vilket kan ses som en enorm tidsram när det handlar om dataspel, men är fortfarande populärt och spelare samt spel fortsätter hela tiden att utvecklas.
– Det finns ett ömsesidigt lärande i Counter Strike och i liknande spel mellan rutinerade spelare och nybörjare. Man kan nästan se det som ett mentorskap eller en form av lärlingskap där proffsen hela tiden lär upp nykomlingarna hur allt fungerar. Samtidigt lär sig de rutinerade spelarna av de yngre. Just detta ömsesidiga lärande kan ses som en nyckelfaktor för ett framgångsrikt spel och någonting som kan användas inom andra sorters spel och spelande, avslutar Jana.
För mer information, kontakta Jana Rambusch.
E-post: jana.rambusch@his.se
Telefon: 0500 – 448838
