Döda myggor berättar om fiskars livsvillkor
Mikroskopiska rester av döda tofsmyggor kan förklara ett par hundra års historia om fiskars livsvillkor, försurning och fiskdöd, i svenska sjöar. Forskare vid Göteborgs universitet har tagit fram en metod att med hjälp av bottensediment visa när och hur fisklivet försvunnit ur försurade sjöar – ovärderlig kunskap för att återställa fisklivet i en försurad sjö.
– Det kan faktiskt liknas vid en tidsresa. Fiskar lämnar knappt några egna rester efter sig när de dör, men om vi istället undersöker förekomsten av organismer som påverkas av fisk kan vi hitta tydliga spår. Genom att studera munrester från tofsmyggor i bottensedimenten från en sjö kan vi återskapa sjöns historia från tidigt 1800-tal och framåt, säger Fredrik Palm vid Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet.
Försurning av mark och vatten är ett av de största miljöproblemen i modern tid. En stor andel av våra svenska sjöar visar tydliga tecken på försurning, med en omfattande fiskdöd och en kraftigt minskad biologisk mångfald som följd.
Senare forskning har visat på ett tydligt samband mellan fiskdöd och förekomsten av tofsmygglarver i sjöar. Mundelar från tofsmyggors som bevaras i sjöbottnar kan därför användas för att påvisa fiskdöd och andra fiskförändringar i svårt försurade sjöar.
Kan se historien i backspegeln
Den nya metoden gör det möjligt att studera försurningens effekter i sjöar där det inte tidigare skett någon provtagning och där historiska uppgifter om fisksamhället saknas. Eftersom bottenprover kan åldersbestämmas kan metoden också ge kunskap om när olika förändringar har inträffat.
– Genom att analysera tofsmyggornas mundelar som vi hittar i bottensedimentet, kan vi säga hur olika fisksamhällen har förändrats. Vi kan inte bara få reda på om fisken har dött ut och försvunnit, vi kan också se hur olika fiskarter har påverkats. Mört är till exempel mer känslig mot försurning än abborre och vi har kunnat visa om sjöar historiskt sett har innehållit mörtfiskar eller ej. Rester från försurningskänsliga djurplankton kan samtidigt användas för att visa försurningsutvecklingen i sjöar.
Ger underlag för att återställa
Då metoden avslöjar hur fisksamhället i en sjö har förändrats de senaste århundradena, kan den också användas för att vrida klockan tillbaka som underlag för hur en biologisk återställning av en försurad sjö bör gå till. Metodens historiska perspektiv gör det också möjligt att kartlägga naturliga variationer i sjöars ekosystem.
Fredrik Palm och hans kollegor har därför genomfört sina studier i västra Götaland och Bohuslän, med speciellt fokus på Gårdssjöområdet i Ucklum, som i många årtionden stått i centrum för svensk försurningsforskning.
Avhandlingen Paleolimnological reconstructions of fish population changes in acidified lakes (Sedimentära rekonstruktioner av förändrade fisksamhällen i försurade sjöar) försvaras vid en disputation på Zoologiska institutionen den 25 mars. Handledare: Torgny Bohlin
Länk till avhandlingen: hdl.handle.net/2077/24148
Kontaktinformation
KONTAKT:
Fredrik Palm, Zoologiska institutionen, Göteborgs universitet
031-786 3668
fredrik.palm@zool.gu.se
Bildtext: Tofsmyggans mundelar (mandibler) varierar i storlek från 0,1 till 0,4 millimeter. Mundelarna som återfinns i sjöarnas bottnar är artspecifika och visar vilka olika arter av tofsmyggor som funnits i sjön i olika tidsperioder. Foto: Fredrik Palm
