Jakten på den nya oljan – analyserat i ett hundraårsperspektiv
Varför har oljan inte ersatts av andra drivmedel, trots tillgången på alternativ och trots att oljan så ofta har framstått som problematisk? Det är en frågeställning som en grupp humanister vid Umeå universitet har tittat närmare på utifrån historiska och medie- och kommunikationsvetenskapliga perspektiv.
Forskningsprogrammet ”Framtidens drivmedel?” har bestått av fyra delprojekt som har undersökt debatten om, och bruket av, alternativ till olja i Sverige.
– Vi har sett att det har bedrivits forskning för att utveckla och implementera alternativ till oljebaserade drivmedel ända sedan början av 1900-talet men att motiven bakom har varierat. De vanligaste motiven har handlat om att trygga den nationella tillgången på drivmedel och att göra samhällsekonomiska vinster. Insikten att oljan är en ändlig resurs har också länge stimulerat arbetet, konstaterar Helena Ekerholm och Bosse Sundin, två av forskarna inom programmet.
Oljan har ett stabilt grepp
Miljörelaterade motiv har en lång historia men klimatmotiven etablerades på allvar först på 1990-talet. Dessa motiv har, enligt forskarna, gått hand i hand med de äldre motiven inom ramen för en ideologi om ekologisk modernisering. Skogen har uppfattats som en förnyelsebar resurs som omvandlad till exempelvis cellulosabaserad etanol både kan minska oljeberoendet och koldioxidutsläppen och ge nya arbetstillfällen och exportvinster. Tanken att förbrukningen av drivmedel borde minska radikalt var levande under 1970-talet men har i övrigt haft svårt att få gehör.
Trots all forskning och utveckling, och trots starka motiv, har oljan ändå behållit sitt grepp som landets främsta drivmedel.
– Ett svar på frågan varför det blivit så är att oljan är en del av ett multinationellt sociotekniskt system vars stabilitet har underskattats av både forskare, politiker, ideella organisationer och journalister. Ett annat svar är att varje alternativ, från 1910-talets sulfitsprit till 1940-talets gengas, 1970-talets metanol och 2000-talets skilda typer av etanol, har mött svårigheter som hänger samman med respektive tidsepoks politiska, ekonomiska och kulturella ramar, säger Erland Mårald.
Politisk vilja och ekonomi spelar stor roll
– En av våra slutsatser är att det är lätt att efterfråga mera forskning men att ny vetenskap och teknik inte är nog för att en omställning ska äga rum. Politisk vilja och bedömningar av vad som är ekonomiskt rimligt spelar stor roll, liksom ett kulturellt klimat som accepterar förändringar. Alla dessa faktorer kan utgöra flaskhalsar som på gott och ont hindrar att ny teknik slår igenom, säger Jenny Eklöf.
Forskarna menar också att situationen sannolikt har försvårats av att man länge försökt ersätta oljan med ett huvudalternativ. De sammanfattar problemen i tre huvudpunkter: Det är svårt att nå konsensus, det är svårt med timing och det är lätt att glömma när man ser framåt.
– Forskning liksom journalistik bidrar inte bara till att skapa ökad klarhet utan medför också att bilden blir mer komplex genom att nya risker uppenbaras vilket kan öka osäkerheten. Medierna har varit viktiga i opinionsbildningen samtidigt som de sällan har talat med en röst, säger Annika Egan Sjölander.
Breddad forskning behövs
Att tiden ofta har avgörande betydelse illustreras av att genombrott för ny teknik inte sällan placeras i den ”nära framtiden”, vilket medför att behovet av beteendeförändringar och samhälleliga insatser i samtiden tenderar att skjutas framåt. Under senare år har situationen varit den omvända, att staten har subventionerat och byggt ut ett nät för biodrivmedel utan kunskap om, och när, andra generationens etanol kommer att finnas tillgängligt.
– Att åtskilliga kandidater till ”framtidens drivmedel” under århundradet inte har förverkligats borde ha stämt till eftertanke, men det tycks som det sällan ha varit fallet, konstaterar Christer Nordlund. Det faktum att oljan inte har ersatts är dock inget skäl för att inte fortsätta forska, tvärtom. Men forskningen måste handla lika mycket om människor och samhällen som om drivmedlen i sig.
Forskningsprogrammet har nyligen avrapporterats till forskningsrådet Formas.
Medverkande forskare:
Fil. dr Annika Egan Sjölander, Institutionen för kultur- och medievetenskaper
Doktorand Helena Ekerholm, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Fil. dr Jenny Eklöf, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Fil. dr Henrik Lång, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Docent Erland Mårald, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Professor Christer Nordlund, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Professor Bosse Sundin, Institutionen för idé- och samhällsstudier
Kontaktperson:
Christer Nordlund, professor i idéhistoria och projektledare
E-post: christer.nordlund@idehist.umu.se
Mobil: 070-741 27 40
Det går också bra att kontakta någon av de andra medverkade forskarna.
