Forskarna går till botten med skeppet

Andréas Olsson är marinarkeolog och enhetschef på Sjöhistoriska muséet. I veckan som gått har hans namn dykt upp i flera olika tidningar efter att nyheten om vrakfyndet Mars släpptes. För honom själv och andra forskare återstår nu ett långt arbete med att fastställa skeppets identitet. Exakt hur forskningen kommer att bedrivas är inte bestämt än, men troligtvis blir det i form av ett samarbete mellan Södertörns högskolas marinarkeologiska centra MARIS, Statens maritima museer och University of Southhampton, England.

Hur fastställer man identiteten på ett sådant här gammalt skepp?
— Vi vet att det ägde rum ett sjöslag mellan den svenska och den dansk-lybska flottan 1564 vid Ölands norra udde. Vi har också vissa enkla beskrivningar av de fartyg som då förliste.  Därefter utgår vi från foton och film över vrakplatsen och försöker knyta ihop vraket med de skriftliga källorna. Vi är ganska säkra på att det är Mars vi har hittat. Vrakets storlek stämmer, byggtekniska detaljer och blandningen av olika storlekar av bronskanoner och enstaka smidda järnkanoner uppfyller vad vi förväntar oss ska finnas på Mars vrakplats.

Vad finns dokumenterat om Mars?
— Det finns en hel del skriftliga källor. Dels finns det skrifter som beskriver sjöslaget, dels sådana som beskriver skeppets byggnation.

Finns det några ritningar?
— Nej, ritningar från 1500-talet är ovanliga, de blir vanliga först under 1700-talet. Dessutom ser ett skepp sällan ut som på en ritning utan förändras under byggets gång. Däremot kan man hitta avbildningar, till exempel målningar, av olika fartyg.

Hur kommer forskare och andra inblandade gå tillväga framöver?
— Det kommer att ske i flera steg. I ett första skede kommer vi att bilddokumentera vraket och komplettera med uppmätningar av olika byggnadsdetaljer. Steg två blir att arbeta med det insamlade materialet för att ta fram skisser till en ritning. Detta är ett arbete som kommer att pågå under en längre tid. Vi kommer antagligen också att arbeta med vad vi kallar för dendrokronologi, det vill säga att datera virket som skeppet är byggt av.

Ska man ska bärga skeppet och göra ett ”Marsmuséum” av det?
— Det är inte något vi arbetar för. Personligen tycker jag att vi redan har ett bra Vasamuséum och även ett bra muséum för Regalskeppet Kronan i Kalmar Län. Behöver vi verkligen ett till? Man ska vara medveten om att det är en otroligt stor samhällsekonomisk satsning och ett mångårigt konserveringsarbete att bärga ett skepp. Konserveringen av Vasa pågår än idag och dykare undersöker fortfarande Kronans vrakplats. Det är med andra ord ett långt och omfattande arbete.

Finns det några risker med att ta upp föremål som har legat orörda så länge. Till exempel bakterier och sjukdomar?
— I samband med stadsarkeologiska utgrävningar av bland annat latriner har man i vissa fall sett sig tvungen att förse arkeologerna med munskydd och handskar, så det är ingen dum fråga. Men jag har faktiskt inte hört om det i samband med en marinarkeologisk utgrävning.

Dykare har letat efter Mars i 20 år, finns det fler skepp som man aktivt söker efter?
— Ja det finns några, lätt mytiska fartyg som man letar efter. Ofta är det vrak som Anders Franzen (som bland annat lokaliserade Vasaskeppet) skrev om. Ett exempel är skeppet Svärdet, som gick på grund i närhet av Kronans förlisningsplats. Problemet är att hon fattade eld och drev iväg innan hon sjönk, och det är därför svårt att hitta den exakta förlisningsplatsen. De instrument man använder sig av är idag väldigt bra och utrustningen är dessutom tillgänglig för betydligt fler dykare nu jämfört med förr. Det hittas väldigt mycket vrak i Östersjön just nu, och det kommer att påträffas flera spektakulära fynd framöver.

Text: Elin Melin, forskning.se