Viktig byggsten till framtida cancerbehandling
En forskargrupp vid Uppsala universitet har framställt ett effektivt enzym som man hoppas ska kunna ingå i en ny behandlingsform mot bröstcancer. Resultaten publiceras i den internationellt välrenommerade tidskriften Chemistry & Biology.
Tumörer behandlas ofta med cellgifter för att hindra tumörtillväxt och i bästa fall bota patienter. En oönskad bieffekt är dock att inte bara cancerceller utan också normala celler kan skadas av behandlingen. Risken för skador på benmärg, tarmceller och andra vävnader begränsar därför användningen av cellgifter. Ett viktigt forskningsområde är därför att söka metoder för att selektivt rikta cellgifter mot tumörer, i syfte att undvika sådana skador på friska vävnader.
Ett sätt att uppnå detta är att utveckla en metod där ett inaktivt läkemedel aktiveras först när det möter tumörceller. På så sätt får man mindre bieffekter på andra vävnader i kroppen. Bengt Mannerviks forskargrupp har nu med hjälp av molekylär ”ingenjörskonst” byggt ett enzym som kan aktivera läkemedlet azatioprin med hög effektivitet. De har utgått från ett av kroppens egna enzymer och gjort det cirka 100 gånger effektivare. I nästa steg skall detta enzym bindas till ett målsökande protein som specifikt känner igen tumörceller.
Svårbehandlad cancer med dålig prognos kännetecknas nämligen i många fall av ett specifikt protein (Her2) på tumörcellernas yta. Eftersom detta protein känns igen av vissa bindningsproteiner eller antikroppar kan dessa ”målsökare” användas för att transportera ett aktiverande enzym direkt till tumören där det binder till ytan – innan läkemedlet tillförs.
– Det betyder att läkemedlet azatioprin endast aktiveras här, i tumören, när patienten medicineras, förklarar Bengt Mannervik.
Forskarna har nu flera sådana målsökande bindningsproteiner för det framställda enzymet under utprovning i laboratorieförsök med tumörceller.
Referens: Chemistry & Biology, Zhang et al., Structure-Based Redesign of GST A2-2 for Enhanced Catalytic Efficiency with Azathioprine, Chemistry & Biology (2012), 19, 414–421. doi:10.1016/j.chembiol.2012.01.021
För mer information, kontakta Bengt Mannervik, tel: 070-425 08 49. bengt.mannervik@kemi.uu.se
