Från maktlöshet till att ta makten över sitt eget liv
Att anmäla sexuella övergrepp gör den utsatta för sin egen del. Genom att anmäla skriver de om sin livshistoria. Men sexuella övergrepp anmäls inte när de utsatta inte förstår att de blir sexuellt missbrukade och behöver stöd för att bearbeta sitt trauma. Det visar Hildur Veas avhandling vid Nordic School of Public Health NHV.
Avhandlingen Fra avmakt til makt i eget liv. Anmeldelse av seksuelle overgrep og helse undersöker varför sexuella övergrepp anmäls eller inte anmäls samt vilka erfarenheter utsatta har från att anmäla övergrepp.
– Sexuella övergrepp anmäls för att de utsatta önskar öka sin självrespekt, säger gestaltterapeuten Hildur Vea.
Hon förklarar att de som anmäler gör det för att de inser att det är det rätta att göra. Även om det kan innebära nya belastningar så säger deltagarna i studien att de är glada att de anmält de övergrepp de utsatts för.
– Att anmäla har gett dem ökad frihet och glädje i vardagen, säger Hildur Vea vidare.
Från att de utsatta upplever övergreppet tills att de är redo att anmäla går de igenom en process som består av tre steg som kallas undvikande, insikt och erkännande.
Det kan ta upp till trettio år innan de utsatta förstår att de blivit utsatta för ett sexuellt övergrepp. Under denna period förhåller de sig inte till övergreppshändelsen, de berättar inte för någon om vad som skedde. Hälften av dem som upplevt sexuella övergrepp, glömmer att det skett.
– Sexuella övergrepp anmäls inte när de utsatta går in i en period av undvikande efter övergreppet, eftersom de inte ser någon mening med den handlingen, eller att de tänker att en anmälan ska ge fler negativa än positiva följder, säger Vea.
Myndigheterna kan ge stöd till utsatta som upplever övergrepp så de kan få bearbeta sitt trauma. De kan därvid förebygga att perioden av undvikande blir långvarig och på så sätt stärka utsatta som ska överväga om de ska anmäla övergreppet eller inte.
