Nya utmaningar för olympier efter idrottskarriären
Livet efter elitidrotten blir ofta hårt för elitidrottare som varit framgångsrika på den allra högsta nivån. När de egenskaper som varit så användbara inom idrotten inte premieras i det nya livet kan desorientering, depression, sjukdom eller självtvivel drabba idrottaren. Det visar forskning vid Göteborgs universitet.
Framgångsrika idrottare på elitnivå utvecklar egenskaper som borde garantera framgång i livet efter idrottskarriären. Den föreställningen kan vara felaktig visar ny forskning.
I en studie har en grupp före detta framgångsrika olympier från Sverige, Schweiz, USA och Australien djupintervjuats. Alla har deltagit i någon av de två närmast föregående olympiaderna, sommar-OS i Peking 2008 och vinter-OS i Vancouver 2010.
Vissa välutvecklade egenskaper hos idrottarna på elitidrottsnivån har visat sig mycket användbara i livet efteråt, som uthållighet och organisationsförmåga.
Andra utvecklade egenskaper, som underkastelse, perfektionism, konkurrenstänkande och självupptagenhet visar sig ofta däremot vara mer eller mindre oanvändbara i livet efter idrotten – i arbetet, studierna eller familjelivet.
– En del tidigare elitidrottare vittnar om att omställningen till livet efteråt i svårighetsgrad överträffar allt de upplevt under kanske tio år av både träning och tävling, säger Natalie Barker vid Göteborgs universitet, som lett forskningsprojektet.
Av studien framgår att de idrottare som kunde hålla någon form av avstånd till sin sport, eller som kunde reflektera kritiskt om sina erfarenheter, var mer benägna att utveckla en mer flexibel, mogen självbild.
– Andra strategier för att minska problemen efter karriären inkluderar medvetenhet om det oavsiktliga lärandet av vissa beteenden i idrottsmiljöerna, säger Natalie Barker.
Studien är gemensamt genomförd av forskare vid Göteborgs universitet och vid två universitet i Australien.
