De onödiga oljekatastroferna
BP:s oljekatastrof i Mexikanska Gulfen våren 2010 hade kunnat undvikas om erfarenheterna tagits tillvara från tidigare oljekatastrofer, hävdar LiU-forskaren Charles Woolfson. Nu anklagar USA:s regering BP för grov vårdslöshet och avsiktlig vanskötsel och drar bolaget inför rätta.
Den 20 april 2010 exploderade oljeriggen Deepwater Horizon i havet söder om USA:s sydkust. Explosionen ledde till elva människors död och en omätbar miljökatastrof.
Charles Woolfson, tidigare professor i arbetssociologi i Glasgow, numera professor vid REMESO, gjorde på 1990-talet en stor studie av världens största oljekatastrof, Alpha Piper. 167 människor miste livet när denna produktionsplattform gick under i Nordsjön 1988.
I en ny studie jämför han nu de två katastroferna och den (bristande) säkerhetskultur som orsakade dem. Han hittar, som han skriver, flera deprimerande likheter. Om de rätta lärdomarna dragits efter Alpha Piper hade olyckan vid Deepwater Horizon aldrig behövt hända, hävdar han.
Woolfson pekar på en grundläggande motsättning mellan säkerhet och lönsam produktion. Vid båda katastroferna finns exempel på kostnadsbesparande beslut som försämrat säkerheten. I fallet Deepwater Horizon inställdes exempelvis ett sista oberoende test av den ödesdigra cementförslutningen. Testet skulle ha kostat 128 000 dollar.
Och Woolfson får oväntat stöd – från USA:s regering, som via sitt justitiedepartement i dagarna lämnat in en stämningsansökan mot BP. Bolagets ord och handlingar vad gäller säkerheten ”skulle inte tolereras ens i ett medelstort företag som producerar varor för ett vanligt köpcenter”, heter det bl.a. i den 39-sidiga anklagelseakten.
Svaga tillsynsmyndigheter som alltför mycket identifierar sig med dem de ska granska är ett annat problem som lyfts fram av Woolfson. Inspektörerna vid USA:s tillsynsmyndighet blev inte bara färre, de saknade också tillräcklig utbildning och blev allt mer beroende av oljeföretagens expertis och information. Detta enligt den nationella kommissionens egen rapport 2011 om Deepwater Horizon. Samma svaghet påpekades efter Alpha Piper. Industrins löften om självreglering, frivillig övervakning och uppförandestandarder torpederade effektivt alla krav på striktare kontroller av säkerhetsarrangemangen.
Rädsla hos de anställda påverkade också den katastrofala händelseutvecklingen i båda fallen, konstaterar Woolfson. På Deepwater Horizon vågade besättningen exempelvis inte ta beslut om att aktivera ett nödsystem som kunde ha begränsat katastrofen.
Industriolyckor ”händer” inte bara, hävdar Charles Woolfson, de är oftast resultat av en svag säkerhetskultur och att företagen systematiskt underlåter att prioritera säkerheten.
Efter båda katastroferna har omorganiseringar och skärpningar av tillsynsmyndigheter och lagar gjorts. Men Woolfson talar om risken för en ”gradvis erosion” som med tiden leder tillbaka till ett försvagat säkerhetstänkande. Vartefter oljan blir allt dyrbarare och mer svåråtkomlig ökar också riskerna när den utvinns.
KONTAKT & INFORMATION
Telefon till Charles Woolfson: 011-363243, e-post: charles.woolfson@liu.se. Studien publiceras 2013 under titeln “Safety failures the offshore oil industry: from Piper Alpha to Deepwater Horizon”, i boken Governance, Change and the Working Environment, Amityville: Baywood Press, USA.
Länk till REMESO
