Fler fattigpensionärer förutses
Ett pensionssystem med inbyggda orättvisor som förstärker redan existerande klassklyftor. Det är en av de faktorer som leder till en ojämlik ålderdom och som skildras i en nyutkommen bok, med en äldreforskare vid Linköpings universitet som redaktör.
En vanlig bild av ålderdomen är att den delas av alla på lika villkor. Äldre klumpas gärna samman under rubriken ”de äldre”, eller till och med ”våra äldre”. Det skriver Lars Andersson, professor i Äldre och åldrande vid Linköpings universitet, i den nyligen utkomna boken ”Jämlik ålderdom? I samtiden och framtiden” som han är redaktör för. I boken skärskådas åldrandet ur såväl ett ekonomiskt som ett hälsoperspektiv, och arbetsmarknadens.
Det nya pensionssystemet har gjort pensionen till ett personligt livsprojekt, konstateras i det kapitel som skrivits av historikern Urban Lundberg, Stockholms universitet. Det gäller att börja planera för den redan som ung. Varje snedsteg bestraffas, en tids ideellt arbete till exempel. Då blir det mindre pension.
– Det nya pensionssystemet är också känsligt för två saker som du inte själv kan påverka, säger Lars Andersson, nämligen medellivslängden och produktiviteten, mätt som BNP.
När medellivslängden ökar, så minskar pensionerna. Logiskt, eftersom de måste räcka längre, kan man tycka.
– Pensionerna går ner för att vi lever längre, sägs det. Men vilka är ”vi”? Idag lever högutbildade män längre, i genomsnitt, än lågutbildade kvinnor.
Pensionerna är också konstruerade så att det ska löna sig att arbeta längre. För vissa grupper, exempelvis professorer, är det ett attraktivt alternativ att fortsätta jobba efter 65. Men många, återigen i första hand lågutbildade, orkar inte ens jobba till 65, konstaterar Lars Andersson, och det slår direkt på pensionen.
– Vi har ett pensionssystem med inbyggda orättvisor, och om det får fortsätta verka lär vi få vänja oss vid att allt fler äldre blir fattiga, är slutsatsen. Inom en inte alltför avlägsen framtid beräknas 15-30 procent av pensionärerna vara fattiga.
I boken diskuteras också hälsan på äldre dar, och hur även den är socialgruppsbestämd. Medan välbeställda kan lösa sina omsorgsfrågor med hjälp av RUT-avdrag, så kan alternativet för de mindre bemedlade vara anhörigvårdare som ersätts med par tusenlappar i månaden.
– Det är främst invandrarkvinnor som erbjuds anhöriganställning, berättar Lars Andersson. Och det innebär att de för en liten penning dras undan från arbetsmarknaden – vilket i sin tur kommer att slå hårt på deras egen pension. Vi får en skiktning som vi inte sett sedan början av 1900-talet.
Hans och den andre redaktören Peter Öbergs bidrag i boken handlar om de äldres arbetsmarknad.
– Vi skärskådar myten att det skulle bli fler jobb för yngre om de äldre lämnar arbetsmarknaden. Så kan det kanske fungera på en enstaka arbetsplats, i liten skala, men som helhet fungerar inte arbetsmarknaden så. Den är mycket mer flexibel.
”Äldre” har blivit ett mycket omfattande begrepp som snart täcker halva livet, konstaterar han.
– Äldre på arbetsmarknaden är du från 50-årsåldern och uppåt. Sedan är du äldre i vårdsvängen från 80 och till kanske 110. Det blir många år!
Information om boken.
