Mätmetod för bentäthet i handen kan förebygga höftfrakturer
En teknik som bedömer bentäthet från en vanlig handröntgenbild, så kallad digital röntgen radiogrammetri, kan användas för att identifiera patienter med ökad risk för att drabbas av höftfraktur. Metoden är fullt jämförbar med andra, dyrare metoder, och kan enligt forskarna användas i förebyggande syfte för att hitta personer i riskgruppen för benskörhet – en sjukdom som drabbar mer än varannan svensk kvinna.
Varje år inträffar cirka 18 000 höftfrakturer i Sverige och det är framförallt äldre och kvinnor med benskörhet (osteoporos) som drabbas. Motsvarande siffra i hela världen är cirka 1,7 miljoner. För en gammal människa kan en höftfraktur vara en mycket allvarlig åkomma, rehabilitering kan bli långdragen och i många fall kan den drabbade få svårt att leva ett självständigt liv. Mellan 10 och 20 procent avlider dessutom inom ett år i sviterna av sin höftfraktur. Utöver det mänskliga lidandet innebär dessa patienter också miljardkostnader för sjukvården varje år, då de ofta är mycket vårdkrävande.
– Genom att fånga upp personer med benskörhet och behandla dem med läkemedel kan risken för höftfrakturer minskas. Vår forskning visar att digital röntgen radiogrammetri, eller DXR, är en teknik som skulle kunna användas för detta, exempelvis vid allmänna hälsokontroller, så kallad screening, eller då individen söker vård för en misstänkt hand- eller handledsfraktur, säger docent Torkel Brismar, som lett studien vid institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik på Karolinska Institutet.
I studien, som publiceras i vetenskapstidskriften European Radiology, har forskarna analyserat digitala handröntgenbilder från patienter som röntgats vid tre sjukhus i Stockholm mellan åren 2000 och 2008. I underlaget ingick bilder från drygt 8000 män och kvinnor över 40 år. Forskarna använde DXR-tekniken för att bedöma bentätheten i handen. Genom att söka i Socialstyrelsens register över inträffade frakturer kunde de studera sambandet mellan handens bentäthet och risken för höftfraktur.
Av de patienter som ingick i studien drabbades 122 av en höftfraktur efter röntgentillfället. Analysen visade att denna grupp hade signifikant lägre bentäthet än gruppen som inte fick någon fraktur. Skillnaden kvarstod även efter att resultaten justerats för ålder.
DXR-tekniken använder en vanlig röntgenbild av handen för att analysera tjockleken av mellanhandens ben och deras textur, det vill säga små variationer i tätheten. Analysen görs automatiskt och innefattar cirka 1000 mätpunkter. Standardmetoden för att mäta bentäthet är i dagsläget DXA (dual-energy X-ray absorbtiometry), en teknik där man med genomlysning av röntgenstrålar beräknar bentätheten.
I studien som nyligen publicerats visar forskarna att DXR presterar minst lika väl som DXA, enligt tidigare publicerade resultat. Detta ger skäl att tro att DXR kan komma att spela en betydelsefull roll i framtida osteoporosutredningar, exempelvis som en del av en generell screening. Just nu pågår flera pilotprojekt i landet för att undersöka om screening av benskörhet med DXR är ett bra sätt att förebygga höftfrakturer.
Det aktuella arbetet har finansierats med så kallade ALF-medel från Stockholms läns landsting. Företaget Sectra, som utvecklat datormjukvaran som används vid DXR, har utan kostnad bidragit med analyser av det insamlade bildmaterialet. Två av medförfattarna till studien är anställda inom företaget.
KONTAKT OCH INFORMATION
Publikation: ”Digital X-ray radiogrammetry of hand or wrist radiographs can predict hip fracture risk; a study in 5,420 women and 2,837 men”, Wilczek ML, Kälvesten J, Algulin J, Beiki O, Brismar TB, European Radiology, online 19 November 2012, DOI 10.1007/s00330-012-2706-9.
Torkel Brismar, docent, överläkare Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik
Tel: 0739-81 33 54
E-post: torkel.brismar@ki.se
Michael Wilczek, doktorand, AT-läkare Institutionen för klinisk vetenskap, intervention och teknik
Tel: 070-459 54 45
E-post: michael.wilczek@ki.se
