Artikel från Naturhistoriska riksmuseet

Den här artikeln bygger på ett pressmeddelande. Läs om hur redaktionen jobbar.

28 november 2012

Klimatförändringar orsakade många av istidens utdöenden

Människors jakt på föda har hittills ansetts vara den största orsaken till många större däggdjurs utdöende vid istidens slut. Men snabba växlingar mellan varma och kalla perioder kan ha varit en ännu större orsak som fått hela ekosystem att kollapsa, visar ny forskning vid Naturhistoriska riksmuseet.

Grottbjörnar, jättehjortar och ullhåriga mammutar jagades troligen av människor och dog ut under den senare delen av senaste istiden, som tog slut för ca 10 000 år sedan. Nu visar ny forskning att även lämlar, som inte påverkades av människors framfart, också försvann från stora områden i västra Europa.

Forskarna undersökte förhistoriskt DNA från upp till 50 000 år gamla fynd av halsbandslämlar. De kunde se att lämlarna hela fem gånger har försvunnit från västra Europa för att senare komma tillbaka igen, och att detta ledde till att variationen i lämlarnas DNA minskade kraftigt.

– Fem lokala utdöenden på rad inom loppet av några tiotusentals år saknar motstycke jämfört med andra däggdjur, och det är mycket förvånande att en sådan nyckelart i det arktiska ekosystemet inte klarade sig bättre i istidens miljö, säger Eleftheria Palkopoulou, doktorand vid Naturhistoriska riksmuseet.

Lämlar kallas för nyckelarter eftersom de är extremt viktiga för hela sitt ekosystems existens.

En serie korta, varma perioder i slutet av istiden gjorde det mycket svårt för många arter som var anpassade för att leva i istidens kalla klimat. Det gjorde att lämlarna gång på gång försvann från västra Europa, något som tyder på att hela deras ekosystem försvann, vilket måste ha påverkat även de större däggdjuren.

– Vår forskning visar att dagens lämlar bara har en spillra av den variation i DNA som lämlar hade förr i tiden. Anpassningen till ett varmare klimat har varit mycket tuff för dem, säger docent Love Dalén vid Naturhistoriska riksmuseet.

En stor genetisk variation är bra för artens långsiktiga överlevnad. Det innebär en beredskap att klara av förändringar, till exempel ett ändrat klimat eller epidemiska sjukdomar.

Studien publiceras denna vecka i Proceedings of the Natural Academy of Science, och är ett samarbete med engelska och belgiska forskare. Studien har bland annat finansierats av Vetenskapsrådet och ERA-NET projektet BiodivERsa.

Senaste nytt

Nyhetsbrev med aktuell forskning

Visste du att robotar som ser en i ögonen är lättare att snacka med? Missa ingen ny forskning, prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Jag vill prenumerera