Naturorientering för småttingar
Även barn i 1-3-årsåldern lär sig saker i förskolan. Hur det går till och hur förskoleverksamheten kan utvecklas undersöker Susanne Klaar i sin doktorsavhandling i pedagogik vid Örebro universitet. Hon har kallat den Naturorienterad utbildning i förskolan och ger verktyg till pedagogerna för att reflektera kring sitt arbete.
– Jag har två syften med min avhandling, säger Susanne Klaar. Jag vill synliggöra den naturundervisning som finns i förskolan och jag vill utveckla verktyg för att undersöka den.
Naturutbildning leder lätt tankarna till faktakunskaper i olika skolämnen, fysik, kemi eller biologi och även om förskolans verksamhet i vissa fall blir mer och mer lik skolans så värjer sig pedagoger i förskolan ibland och säger att ”vi undervisar inte som man gör i grundskolan”. Men Susanne Klaar menar att undervisningen finns bland material, leksaker och olika aktiviteter i förskolan.
– Naturorientering i förskolan handlar om hälsa, att vara ute varje dag, miljövård, visa omsorg, uppleva, undersöka och prova på olika material. Det blir möten med naturen där pedagogerna i förskolan guidar moraliskt, estetiskt och fysiskt mot ett resultat som bland annat visar hur utbildning och omsorg hänger samman.
Små barns naturlärande är inte tidigare undersökt i så stor utsträckning och det finns inte så många verktyg för att göra det. Det mest uppenbara är att barn i 1-3-årsåldern inte har det verbala språket utan man får undersöka det de uttrycker på annat sätt.
– Ett exempel kan vara en pojke som ska ta sig upp för en isig backe, hur han ändrar sitt beteende för att klara backen. Han upptäcker halkan, väljer andra sätt och lär sig på så sätt hur naturen fungerar, det blir ett meningsskapande.
Förskolekulturens bidrag
I sitt arbete med avhandlingen har Susanne Klaar observerat 40 barn på en förskola under ett år för att praktiskt undersöka individuella, sociala och kulturella dimensioner av detta meningsskapande. Hon beskriver hur barnens individuella erfarenheter ger mening i det dagliga livet och för fortsatt lärande, pedagogers sociala deltagande och guidande och hur förskolan med sin kultur bidrar med i form av värden och traditioner och inte minst alla leksaker.
– De verktyg, som utvecklas i avhandlingen bidrar också till vidgade möjligheter för pedagoger att reflektera kring dokumentationer av lärande och utveckling. Det gör att de kan utveckla och kritiskt granska den egna förskoleverksamheten, säger Susanne Klaar.
