När ben efter en stor val påträffades på västkusten 2009 spekulerades det kring om detta skulle kunna vara ett exemplar av den gåtfulla så kallade swedenborgvalen. En analys av benen, som hittades 72 meter över havet, visade att de kom från en val som levt i Skagerrak då isen från den senaste istiden drog sig tillbaka.
I början av 1700-talet upptäcktes stora benknotor då en brunn skulle grävas. Man antog att dessa kom från jättar som en gång vandrade på jorden och benen ställdes ut i Skara domkyrka dit man kunde gå för att förundras av benen som tillhörde ”Jätten från Vånga”.
Efter några år transporterades benen till Uppsala där Emanuel Swedenborg studerade. Han konstaterade att benen måste komma från en val och att havet en gång i tiden måste har täckt delar av södra Sverige. När valen som benen tillhörde senare fick ett namn blev det Balaena swedenborgii, till minne av Swedenborg. Benen finns fortfarande på Uppsala universitet.
Nya valben hittades under vägbygge
Den val som grävdes fram under byggande av den nya E6:an sommaren 2009 har kallats ”skeevalen” efter samhället i Bohuslän där den hittades. Den syrefattiga leran som omgav fyndet hade skyddat benen från nedbrytning. Ena käkbenet som var brutet i tre delar uppmättes till sex meter vilket betyder att det måste röra sig om en äldre mycket stor individ. Leran runtomkring innehöll även rester av andra biologiska organismer
Forskare beslöt att ta prover på benen för C14 datering och dna-analys, men genomförde även en detaljerad analys av benproverna med hjälp av petografisk microscopi. Även prover från sedimentet insamlades för en detaljerad analys.
Var benen från en swedenborgval?
Målet var att reda på om detta var en swedenborgval och hur den hamnat på fyndplatsen, 72 meter över dagens havsnivå.
– Dateringen av benen visade att de var cirka 13 000 år gamla och den genetiska analysen visade att det handlade om en grönlandsval, även kallad rätval. Grönlandsvalen är en arktisk art som idag bara förekommer där det finns drivande is förmodligen var det sådana förhållanden som även denna val levde i, säger Cecilia Anderung, en av forskarna bakom en artikel i den vetenskapliga tidskriften Historical Biology: An International Journal of Paleobiology:
Analysen sediment från tyder på en strandnära ganska stenig miljö. Eftersom valen var så stor så måste det ha varit ganska djupt när den kom simmandes och antagligen letade mat längs iskanten. Man vet att isavsmältningen i Sverige skedde för ca 16 000 till 9 000 år sedan, vilket passar väldigt bra ihop med dateringen av valen. Havet måste vid den här tidpunkten ha varit minst 100 meter djupt på platsen.
Skeevalen befanns sig nära iskanten
Resultatet av sedimentanalysen och den detaljerade mikroskopiska analysen av benproverna påvisade inga tecken på närvaro av arter som specialiserar sig på valkadaver. Forskarna drog slutsatsen att skeevalen måste ha täckts över med sediment innan ett ekosystem som vanligen uppstår runt ett valkadaver hade tid att utveckla sig. Resultaten av analyserna visar att processen när isen drog sig tillbaka och landet höjde sig måste ha gått väldigt fort. Valen måste ha befunnit nära eller under iskanten. Inom ett år måste den ha blivit övertäckt.
Resultatet av studien belyser vikten av att förstå hur hela processen ser ut när ryggradsdjur bryts ned längs glaciala kustlinjer eller andra områden med kallt klimat.
Några valben i monter på Femstenabergs rastplats
Några av skeevalens ben kan beskådas i en monter på rastplatsen Femstenaberg vid den nya E6:an, inte långt ifrån där valen hittades.
Tillsvidare kan man inte vara säker på om Swedenborgvalen verkligen är en egen art eller om man förväxlat benen med en annan stor valart.
