SLU-forskare utreder hotet från marmorkräftan
I fjol hittades så kallade marmorkräftor i Märstaån, norr om Stockholm. Sverige har därmed fått sin tredje kräftart i sötvatten efter flodkräftan och den nordamerikanska signalkräftan. Marmorkräftan är speciell eftersom den förökar sig genom jungfrufödsel och hanarna är ”bortrationaliserade”. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet ska nu utreda möjligheten att få bort arten från svenska vatten.
I november 2012 hittades tretton så kallade marmorkräftor i Märstaån, norr om Stockholm. Sverige har därmed fått sin tredje kräftart i sötvatten efter den inhemska flodkräftan och den inplanterade nordamerikanska signalkräftan. Marmorkräftan är speciell eftersom den förökar sig genom jungfrufödsel och hanarna är ”bortrationaliserade”. Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ska nu utreda möjligheten att få bort arten från svenska vatten.
Kräftorna består av honor och deras döttrar som därmed är genetiskt lika, det vill säga en klon. Arten har alltså stora förutsättningar att etablera sig eftersom det teoretiskt bara behövs en enda hona för att starta ett nytt bestånd.
Marmorkräftan kommer troligen ursprungligen från Florida och Georgia i USA och anses vara en hybrid mellan två närbesläktade arter som har normal fortplantning. Arten har varit mycket populär inom akvariehandeln i bland annat Tyskland sedan mitten av 1990-talet på grund av sitt speciella ”marmorerade” utseende. Den har de senaste åren hittats på minst sju platser på den europeiska kontinenten men detta är världens nordligaste fynd.
Bestånden på kontinenten kommer från folk som tömt sina akvarier i naturen och man antar att detta också är orsaken till fynden i Märstaån.
Marmorkräftan tål visserligen lite tuffare miljöer men det svenska klimatet är inte direkt lämpligt för arten. Det går visserligen inte att helt utesluta att den kan fortplanta sig här men den största risken är inte att arten kommer att etablera sig utan de sjukdomar och parasiter, kända som okända, som kräftorna kan ha med sig. Förutom att den kan vara bärare av sjukdomen kräftpest kan de ha med sig nya parasiter, bakterier och virus. Det är därför viktigt att undersöka utbredningen och utvärdera möjligheterna att bli av med marmorkräftorna.
Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har gett SLU:s institution för akvatiska resurser i Drottningholm i uppdrag att ta fram en plan för att undersöka var och hur mycket marmorkräfta som finns, samt om det är möjligt att ta bort kräftorna. Planen kommer att presenteras i dagarna.