Otrohet gör styvpappor mindre toleranta
Forskare från Lunds universitet, Yale University och University of Oxford har hittat ett svar på frågan om varför hannar hos många arter tar hand om avkomma som de inte är far till. Under rätt förhållanden är den strategin mest framgångsrik.
Hos många arter lägger hannarna mycket möda på att ge omvårdnad till ungar som inte är deras egna. Vid första anblicken kan det verka märkligt. Det naturliga urvalet borde se till att hannarna bara tar hand om avkomma som bär deras egna gener, men sambandet är mer komplicerat än så. Det visar sig att hannarna maximerar sin omsorg med hänsyn till kostnaden för omvårdnaden och risken för att bli bedragen.
– De komplexa bedömningar som hannarna gör har varit svårt att mäta, men när vi har tittat på många olika arter så har det hjälpt oss att förstå vad det är som händer, säger Charlie Cornwallis som är forskare vid biologiska institutionen, Lunds universitet.
Forskarna har gjort en analys av 62 studier som inkluderar 48 olika arter, från insekter till däggdjur. Även om hannarnas omvårdnad skiljer sig mycket mellan arterna så går det en tydlig röd tråd genom materialet. Hannarna tenderar att vara mera toleranta mot avkomma som har en annan far hos de arter där risken för att bli bedragen generellt är låg eller där det inte hämmar framtida fortplantning att ta hand om ungarna.
– Det här visar på styrkan hos det naturliga urvalet och man ser dess fotspår i arter så olika som dödgrävarskalbaggar som tar hand om sina ungar i några veckor genom att stöta upp döda möss, till människor som lägger många år på att ta hand om sina barn, säger Cornwallis.
Studien öppnar dörren för mer intressant forskning på området. Nu när forskarna vet vilka faktorer som är viktiga att titta på så kan de designa nya experiment för att testa sina hypoteser. Man kan också göra förutsägelser om vad hannarna kommer att göra hos de arter man ännu inte tittat på.
– Vår studie inkluderar data från alla arter som studerats hittills och fungerar därför som en guide till vilken typ av arter och experimentella signaler som är bäst att undersöka när vi ska bedriva mer detaljerade studier av hannarnas omsorg, säger Cornwallis.
Studien publiceras nu i tidskriften PLOS Biology.
