Undersköterskan som kameleont

På 1990-talet var de på väg bort ur vården, idag är undersköterska ett bristyrke. Erica Byström, nybliven doktor i pedagogik, har undersökt arbets- och lärandevillkor för undersköterskor vid tre olika vårdenheter på ett större sjukhus.

– Utmanande arbetsuppgifter i verksamhetens kärna, själva vården, är det som ger goda förutsättningar för lärande, och som undersköterskorna också uppskattar mest, säger hon.

Men hur utmanande arbetsuppgifter de får utföra beror till stor del på den sjuksköterska som de jobbar närmast. Ofta arbetar undersköterskan och sjuksköterskan i par. En tillåtande sjuksköterska kan låta undersköterskan utföra uppgifter som att sätta nålar, medan en mer strikt sjuksköterska inte släpper till sådana moment.

– Och undersköterskorna får anpassa sig. De beskrivs och beskriver sig själva som allt ifrån ”nästan en sjuksköterska” till ” sjuksköterskans förlängda arm”, konstaterar Erica Byström. I sin avhandling citerar hon en undersköterska som beskriver sig själv som en kameleont.

Delaktighet betyder också mycket för lärandet, och den skiftar. På en enhet deltar undersköterskorna i ronden och det uppskattar de mycket. Men så är det inte överallt.

Egen motivation och strukturella faktorer pekas också ut av Erica Byström som centrala för lärandet. En omorganisation inom operationsverksamheten, till exempel, som tog bort enklare operationer från en av de undersökta vårdenheterna, vilket medförde förändringar i undersköterskornas arbetsinnehåll och försvårade deras möjligheter till lärande.

Sammanfattningsvis konstaterar hon att undersköterskors möjligheter till lärande i det dagliga arbetet är goda, även om det är ont om formella fortbildningar och kurser för denna yrkesgrupp.
Avhandlingen har lagts fram inom ramen för Helix forskarskola.

Avhandlingen heter ”Ett lärorikt arbete? Möjligheter och hinder för undersköterskor att lära och utvecklas i sjukvårdsarbetet”.