Intimt samarbete mellan det offentliga och civilsamhället
Frivilligorganisationer spelar en viktig roll i den psykiska vården. De kan erbjuda alternativ som annars inte finns, menar forskarna Magnus Karlsson och Urban Markström, som forskat om civilsamhällets roll inom vård och omsorg. Men forskarna kan också visa att rollerna ibland blandas samman, vilket de vill undersöka mer i framtiden.
Frivilligorganisationer spelar en viktig roll i den psykiska vården. De kan erbjuda alternativ som annars inte finns, menar forskarna Magnus Karlsson och Urban Markström, som forskat om civilsamhällets roll inom vård och omsorg.
Sedan ett antal år tillbaka har politiker på olika nivåer hänvisat till civilsamhället när det gäller insatser för vård och omsorg. Tanken har varit att civilsamhället ska komplettera eller till och med förbättra den befintliga vården, men vad gör egentligen frivilligorganisationerna på detta område? Det har Magnus Karlsson och Urban Markström försökt att ta reda i ett projekt finansierat i Riksbankens Jubileumsfond satsning på forskning om civilsamhället. I tre delstudier har de tittat närmare på frivilligorganisationerna som finns inom det psykiatriska området.
– Vi har framför allt tittat på RSMH (Riksförbundet för social och mental hälsa) och hur de har arbetat med psykisk ohälsa, säger Magnus Karlsson.
Brukarorganisationer, som RSMH, skildras i den internationella litteraturen ofta som komplement eller alternativ till den offentliga vården.
– Många brukarorganisationer samarbetar ganska intimt med den offentliga vården, inte minst genom att de har finansiering genom det offentliga, och genom att sitta med i olika råd och liknande.
Mycket av det som brukarrörelsen en gång var kritisk till har byggts eller organiserats bort, och samtidigt finns det inom den offentliga vården ett större intresse för brukarna och deras perspektiv.
För att ta reda på mer vad RSMH faktiskt gör studerade Magnus Karlsson och Urban Markström årsberättelser för alla lokala RSMH-föreningar.
– Ingen tycktes veta vad brukarorganisationerna gjorde, även om nästan alla var positiva till dem. När vi nu gått igenom vad de faktiskt gör visar det sig att många framför allt sysslar med det jag skulle kalla kamratstödjande verksamhet. De lagade mat ihop, åkte på utflykter och gick på kurser tillsammans, säger Magnus Karlsson.
När forskarna började sin studie hade de dock räknat med att många föreningar skulle verka som en röst för de med psykisk ohälsa eller erbjuda alternativa former av vård, men så var det inte alltid. Forskarna tittade också närmare på Fountain House, som är en ursprungligen amerikansk organisation som jobbar med självhjälps program för personer med psykisk ohälsa, bland annat genom att erbjuda brukarna ett klubbhus där en rad olika aktiviteter kan bedrivas. Men inte heller Fountain House fungerar alltid som ett alternativ till den offentliga vården eller som röst för brukarna.
– De tre kommuner vi studerade närmare hade alla olika sätt att hantera det stöd som Fountain House erbjöd. En kommun kopierade i stort sett den frivilliga verksamheten, vilket ju gjorde den frivilliga omsorgen överflödig. I en annan kommun koopterade det offentliga verksamheten genom att skjuta till så mycket medel att de faktiskt i praktiken styrde verksamheten. Bara när Fountain House var riktigt starka lyckades de erbjuda ett faktiskt alternativ till den offentliga våren, säger Magnus Karlsson.
– Den här sammanblandningen av olika roller är något som vi menar måste undersökas mer, inte minst eftersom den är så anmärkningsvärd i internationell jämförelse.
Läs mer om forskningen här.