Meningslöst arbete uppmuntrar till maskning

– En märklig detalj med LKAB-affären och många andra uppmärksammade fall av maskning är att verksamheten tycks ha rullat på trots frånvaron, säger Roland Paulsen. Det är först när man jämfört inloggningsdata eller tittat på den anställdes internettrafik som maskningen avslöjats. Det väcker många frågor. Exempelvis kan man undra vad problemet är så länge jobbet görs?

Roland Paulsen har i sin avhandling intervjuat ett fyrtiotal anställda som ägnar omkring hälften av sin arbetstid åt vad han kallar ”tomt arbete”, det vill säga privata aktiviteter under arbetstid. I avhandlingen analyserar han olika typer av tomt arbete samt taktiker för att dra sig undan. Hans främsta fokus var dock på varför människor maskade.

– Arbete antas idag vara det som ska fylla våra liv med mening och gemenskap, men arbetsplatsen har alltid varit en arena för frustrationer, för makt och motstånd. Internationella enkätmätningar har visat att kring två timmar per dag och anställd går till tomt arbete. Jag ville undersöka vad det var som drev anställda till att engagera sig i mer radikala former av maskning.

Det visade sig att bevekelsegrunderna hade stor variation bland de intervjuade. Vissa maskade av rent egoistiska skäl, för att de upplevde att jobbet eller vissa arbetsuppgifter inte angick dem eller var meningslösa. Andra gjorde det för att hämnas på företaget eller chefen, och ytterligare några hade mer ideologiska skäl som att de inte ville bidra till ett samhällssystem som de kände sig utnyttjade av.

Ett mer förvånande resultat var att tomt arbete också kunde ske mot den anställdes vilja. Enligt Roland Paulsen är en viktig förutsättning för långa perioder av tomt arbete att det är svårt för utomstående att förstå vad arbetet består i. Med sådant kunskapsövertag kan den anställde lätt skapa utrymme för tomt arbete, men ett sådant utrymme kan också skapas utan att den anställde är särskilt aktiv i processen.

– Det kan börja med att man får längre tid på sig för att utföra en viss arbetsuppgift än vad som egentligen behövs vilket först upplevs som något positivt men med tiden blir alltmer tråkigt. Man talar ibland om ”boreout” som diagnos för anställda som har extremt tråkigt på jobbet. Ju längre tiden går desto svårare blir det att ta sig ur det.

Ett känt exempel är den tyske kommuntjänsteman i Menden som förra året skrev ett mejl till sina kollegor om att han inte gjort något på jobbet sedan 1998. Enligt egen utsago berodde det på att hans avdelning växt så pass att han inte längre behövdes. Vissa upplever den sortens låga arbetsbelastning som destruktiv, andra utnyttjar den till egen fördel. Och det är inte enbart inom offentlig förvaltning som den här sortens tomma arbete uppstår, betonar Roland Paulsen.

– Vi tillskriver ofta arbetsplatsen en rationalitet som den inte har. Det stämmer att många, ofta de sämst betalda, hårdbevakas och upplever intensifiering av arbetslivet. Men det är inte en verklighet som drabbar alla. Vad vi ser är också hur det blir viktigare att se ut som att man är produktiv och energisk än att verkligen vara det.

Avhandlingen Empty Labor: Subjectivity and Idleness at Work.