Öppna miljöer stimulerar förskolebarn
Spretiga och oplanerade miljöer uppmuntrar mer till kollektiv lek än välplanerade och ordnade miljöer i förskolan. Det visar en avhandling vid Mittuniversitetet. Barn skapar också egna handlingsutrymmen i miljöer som pedagoger använder för att försöka ordna och reglera barngruppen.
Spelar det någon roll var hallen ligger på förskolan och hur den ser ut? Ja, menar Sofia Eriksson Bergström, doktorand vid Mittuniversitetet som i en avhandling visar betydelsen av den fysiska miljön på förskolan. Syftet är att beskriva och analysera barns handlingsutrymme i relation till förskolans fysiska miljöer och pedagogerna.
Resultaten visar att öppna miljöer som inte försöker styra barnens aktivitet stimulerar dem att prata mer och att förhandla med varandra.
– När man i förskolan planerar och bygger upp rum med tydliga erbjudanden som exempelvis en dockvrå är det kollektiva lekar pedagogerna har i åtanke. Men studien visar att flest kollektiva lekar tar plats i de rum som har mer spretigt och odefinierat material, säger Sofia Eriksson Bergström.
Studien visar också att barn upptäcker en större variation av handlingserbjudanden i saker som är neutrala och inte statiskt utformade, exempelvis kan en vanlig stol bli en häst i en lek om ett stall.
– I de rum, ute och inne, som inte var statiskt utformade använde barnen saker och ting på ett kreativt sätt till det som behövs i leken. Det stimulerar dem att upptäcka olika handlingsmöjligheter. Odefinierade miljöer gör också att barnen förhandlar mer med varandra om vad lekarna ska handla om. Miljöer och saker som är mer förutbestämda och självklara i användandet medför att också reglerna blir mer fastställda, säger Sofia Eriksson Bergström.
Studien baseras bland annat på videoinspelningar gjorda under ett år på tre olika förskoleavdelningar, samt intervjuer med arbetslagen vid avdelningarna.
Pedagoger på förskolor arrangerar ibland de fysiska miljöerna för att kunna ordna och reglera barngruppen. Samtidigt visar filmerna hur barn i dessa fysiska arrangemang skapar egna ordningar och upptäcker en stor variation av egna handlingsmöjligheter.
– Det talas ibland om att barn blir institutionaliserade i vårt samhälle och i förskolan, men studien visar att det finns ett handlingsutrymme som de yngsta barnen också faktiskt tar sig i många situationer i förskolan, säger Sofia Eriksson Bergström.
Avhandlingen: ”Rum, barn och pedagoger – om möjligheter och begränsningar i förskolans fysiska miljö”.
