Bättre prognos än väntat för extremt tidigt födda
I Sverige föds varje år drygt 250 barn mer än 14 veckor för tidigt. Överlevnaden har ökat de senaste åren, men kunskapen om deras fortsatta utveckling har varit ofullständig. En studie, som publicerats i den ansedda vetenskapliga tidskriften JAMA, visar att tre av fyra extremt för tidigt födda barn var normalt utvecklade eller endast hade lätta funktionshinder vid 2½ års ålder.
– Fram till nu har det inte funnits en aktuell och landsomfattande kartläggning som belyst prognosen på kortare och längre sikt. EXPRESS-studien, som denna studie utgör en del av, är ur ett internationellt perspektiv en av de största och noggrannaste uppföljningsstudier av barn som fötts extremt tidigt, säger professor Fredrik Serenius, huvudansvarig för studien.
Överlevnadschanserna för barn som föds mer än 14 veckor för tidigt har ökat drastiskt de senaste årtiondena. Risken för extremt underburna barn att dö som nyfödda eller överleva med framtida motoriska eller mentala funktionshinder har diskuterats inom professionen och allmänheten, men kunskapsunderlaget har varit bristfälligt.
– Bland läkare och allmänhet har funnits en tendens att överskatta risken för svåra skador. Denna studie ger inte stöd för att en bättre överlevnad skulle ha resulterat i en ökad andel skadade barn. Tvärtom är andelen skadade barn snarast lägre jämfört med andra studier som visat sämre överlevnad, säger Fredrik Serenius.
I den aktuella studien har överlevande extremt underburna barnen (456 barn) följts upp vid 2½ års ålder och jämförts med barn som fötts efter fullgången graviditet. Studien omfattade bedömning av kognition, språk, motorik, förekomst av cerebral pares (CP), syn- och hörsel funktion. En viktig fråga är om den högre överlevnaden har köpts till priset av en ökad andel barn med funktionshinder.
Resultaten visar att majoriteten av de extremt underburna barnen (73 procent) inte hade några eller enbart lätta funktionshinder. 42 procent hade inga funktionshinder alls, att jämföras med 78 procent hos barnen födda i fullgången tid. 31 procent hade endast lätta funktionshinder (19 procent hos fullgångna barn).
– Orsaken till de positiva resultaten är sannolikt centraliseringen av peri- och neonatalvården av extremt underburna barn till regionsjukhusen, ett gott samarbete mellan region- och länssjukhus och mellan förlossnings- och barnläkare. Familjens delaktighet i vården och den höga andelen barn som fått bröstmjölk under nyföddhetsperioden är sannolikt också av betydelse, säger Fredrik Serenius.
Vidare var andelen extremt underburna barn med cerebral pares (CP) låg (7 %) och endast sex barn hade CP av den svårighetsgraden att de sannolikt inte kommer att kunna gå. Fyra barn var blinda och ett barn var helt dövt.
Trots att majoriteten av de extremt underburna barnen utvecklades gynnsamt hade en betydande andel måttliga (16 procent) eller svåra (11 procent) funktionshinder. De flesta hade endast kognitiva problem. Andelen barn med måttliga och svåra funktionshinder sjönk med stigande graviditetslängd från 22 veckor till 26 veckor och det fanns ingen skillnad mellan pojkar och flickor i andelen barn med måttliga eller svåra funktionshinder.
Enligt Fredrik Serenius kan förbättringar av neonatalvården, såsom lägre infektionsfrekvens, förbättrad nutrition och minskad stress för barnet och föräldrarna under vistelsen på intensivvårdsavdelningen sannolikt minska riskerna för skador ytterligare.
– För perinatalvården gäller att varje vecka förlängd graviditet är det effektivaste sättet att förbättra överlevnad och chanserna till bestående hälsa utan funktionshinder. Det är förstås en utmaning för vården att minska riskerna för skador. Och det är av yttersta vikt att dessa barn och deras familjer identifieras tidigt genom nationella uppföljningsprogram och erbjuds kvalificerad hjälp och stöd, säger han.
Andra studier har rapporterat en hög andel beteendeproblem och inlärningssvårigheter i skolåldern hos underburna barn. För att belysa också denna problematik planeras en uppföljning även vid 6½ och 11 års ålder.
Lärosäten som deltagit i forskningsstudien är Uppsala universitet, Lunds universitet, Karolinska institutet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet samt Örebro universitet.
EXPRESS studien (Extremely Preterm Infant Study in Sweden) är ett nationellt samarbetsprojekt som engagerat förlossnings- och barnläkare, ögonläkare och psykologer vid medicinska och samhällsvetenskapliga fakulteter och universitetssjukhus i Sverige och initierades för att belysa prognosen på kortare och längre sikt. Den leds av professor Karel Maršál i Lund.
Studien omfattar alla barn (707) födda i Sverige före 27 fullbordade graviditetsveckor åren 2004-2007. Ettårsuppföljningen, som publicerats i en tidigare artikel i JAMA (juni 2009) visade att överlevanden var 70 procent och högre jämfört med övriga industrialiserade länder. Den bättre överlevnaden tillskrevs ett aktiv omhändertagande av den gravida kvinnan och det nyfödda barnet.
