Den älskade, hatade kritiken
Vad är kritik, vem är kritiker och varför anses kritiken ofta ha varit bättre förr? Det frågar sig doktoranden Lina Samuelsson i sin avhandling om bokrecensioner av skönlitteratur under en hundraårsperiod. Avhandlingen speglar kritiken i svenska dagstidningar, något som alltid engagerat och berört.
Med nedslag i 1906, 1956 och 2006 granskar Lina Samuelsson forum, aktörer, recenserade verk, debatter samt de normer och värderingar som texterna förmedlar.
– Man säger ofta att så var det förr. Men hur var det egentligen? Jag ville dokumentera vilka normer och förutsättningar som fanns i gårdagens recensioner. Jag ville inte titta på enstaka författare eller kritiker utan se på helheten.
Kritiker som grupp och kritikens innehåll
Lina Samuelsson delar in avhandlingen i två delar. Den ena jämför kritikerna som yrkesgrupp medan den andra analyserar recensionerna.
– En utveckling som gick att se är att det var jämnt mellan könen inom kritikerkåren 2006. Under året 1956 var det endast 15 procent av kritikerna kvinnor.
– När det gäller recensionernas innehåll syns olika trender för de olika åren. 1906 var det stort fokus på innehållet och bokens svenskhet i en tid då nationalism var viktig. Kritiken var ofta hård – antingen var boken bra eller dålig. 1956 lades krutet på att tolka boken. Vad bottnade egentligen historien i? I efterkrigstiden var det viktigt med existentiella frågor som berörde. 2006 handlade det mer om kritikern själv och hans eller hennes upplevelse av innehållet.
Kritikern sätter sig medvetet själv i centrum i en position som inte är neutral. Då med egenskaper som att vara man eller kvinna, debattör och så vidare, som blir väldigt synliga. Denna trend gäller 2006 även för författare som står i centrum som personer och också blir väldigt synliga. De tillskrivs olika status och hamnar gärna i fack utefter hur framgångsrika de varit med vissa verk.
Reflektion, samtal och historiskt perspektiv
Hur vill du att din avhandling ska användas?
– Jag har gjort en omfattande analys av en stor grupp kritikers recensioner under de tre undersökta åren. Detta gör att det är kritiken som är i fokus och inte verken eller kritikerna. Jag hoppas att min avhandling kommer att användas för att reflektera över kritikernas villkor, att den inbjuder till samtal om kritik och kan bidra till att debatten om bokrecensioner hamnar på en ny nivå med ett historiskt perspektiv.
