Skillnader i insulin beroende på etnicitet
Vi människor har olika förmåga att frisätta och reagera på insulin beroende på etnicitet. Det visar en studie som gjorts av forskare vid Lunds universitets Diabetescentrum, LUDC, i samarbete med amerikanska och japanska forskare.
Vid typ 2 diabetes är det huvudsakligen två fysiologiskt viktiga funktioner som sviktar; kroppens förmåga att producera insulin eller insulinkänsligheten i kroppen dvs cellernas förmåga att ta upp glukos i blodet.
Efter en systematisk genomgång av 180 publicerade artiklar visar forskarna att det är stora skillnader i dessa två funktioner beroende på etniskt ursprung. Genomgången omfattar 74 grupper afrikanska, europeiska och nordamerikanska (kaukasoider) östasiatiska med totalt 3 813 individer; Dessa har därefter delats in i tre olika grupper: friska individer, de i riskzonen att utveckla diabetes och de som fått diagnosen typ 2 diabetes.
Resultaten visar att samtliga etniciteter inom den friska grupperingen kunde upprätthålla en normal glukosnivå men gjorde detta på olika vis.
– Afrikaner tenderar att ha en sämre insulinkänslighet. Men de tycks kompensera genom att att utsöndra större mängder insulin. Hos östasiater ser det ut att vara tvärtom. De har en mycket god insulinkänslighet men verkar vara desto sämre på att utsöndra mer insulin om det skulle behövas. Kaukasoider, som innefattar bland annat europeer och nordamerikaner, faller ungefär mittemellan de bägge extremerna. Det vill säga att det är ungefär lika stor påverkan på insulinfrisättningen som känsligheten, säger Damon Tojjar, doktorand vid LUDC och läkare vid Skånes universitetssjukhus och som genomfört studien tillsammans med kollegor vid Stanford universitet och Kitasato universitet i Tokyo.
Skillnaderna beror sannolikt på migrationsmönstret från människans tidiga år. Exempelvis befann de sig i olika miljöer med olika sorters föda, somliga var mer utsatta för hunger, vissa för sjukdomar och det var olika sorters klimat etc. Detta innebär att människan evolutionärt anpassat sig och som följd har vi varierande kroppsuppbyggnad, energiomsättning och så vidare.
När forskarna tittade närmare på gruppen som löper risk att utveckla diabetes respektive den grupp som redan fått diagnosen, var det fortsatt samma mönster. Värdena var dock relativt sämre beroende på att de som ett led i sjukdomsutvecklingen börjat svikta i insulinproduktionen eller insulinkänsligheten.
– Det stämmer överens med det vi ser på kliniken – att östasiater är mer känsliga för att utveckla diabetes och att de gör det vid lägre BMI. Eftersom insulinbrist är en förutsättning för att utveckla diabetes är det inte förvånande att just östasiaterna uppvisar lägre utsöndring av insulin och generellt kan behöva inleda insulinbehandling i ett tidigare skede. Situationen i Afrika är ännu så pass komplicerad och heterogen att den kräver nya undersökningar, säger Leif Groop som är professor vid LUDC.
Forskarna kan inte med säkerhet förklara den fysiologiska bakgrunden till skillnaderna, men föreslår tänkbara förklaringar.
– Våra fynd och den fantastiska utveckling vi har inom den genetiska forskningen, väcker en optimism om att vi fortsatt kan kartlägga de viktiga skillnader som orsakar svikt i produktionen av insulin och nedsatt insulinkänslighet för att i framtiden bli bättre på att individanpassa behandlingen, säger Damon Tojjar.
Publikation
Ethnic Differences in the Relationship Between Insulin Sensitivity and Insulin Response: A systematic review and meta-analysis.
Författare: Keiichi Kodama, Damon Tojjar, Satoru Yamada, Kyoko Toda, Chirag J. Patel, Atul J. Butte
Diabetes Care June 2013 vol. 36 no. 6 1789-1796
Länk till tidskriften
http://care.diabetesjournals.org/content/36/6/1789.full?sid=db5187e4-3e2e-4614-9d4d-757a62b36af4
