Kramlös barndom ger rädsla att röra vid andra
Att beröring är viktigt för vår överlevnads skull är kanske ingen nyhet. Men nu visar en ny avhandling i psykologi från Lunds Universitet att barn som växer upp utan kärleksfull beröring från sina föräldrar får svårt med beröring som vuxna.
Forskaren bakom avhandlingen, Caroline Johansson, visar att människor som haft en otrygg anknytning, som inte känt sig uppskattade och älskade som barn, oftare är rädda för att bli avvisade av andra människor. Hennes studier visar också att det finns ett samband mellan den rädslan och förmågan att kommunicera såväl verbalt som ickeverbalt. Även svårigheter med fysisk kontakt kan ge problem med den verbala kommunikationen.
Avhandlingen bygger på självskattningsformulär där närmare 300 personer har fått svara på frågor som rör uppväxt och fysisk beröring. Av dessa djupintervjuades 14 personer varav hälften var personer som försökte undvika fysisk beröring medan andra hälften inte hade problem med detta.
Personerna med svårigheter för beröring beskrev hur de helt enkelt inte visste när och hur man berörde andra människor och att de kände en stor oro över sina kroppar och sitt utseende, berättar Caroline Johansson. De upplevde en rädsla för att andra människor skulle upptäcka deras oförmåga till fysisk kontakt och därtill en stor oro för att hamna i situationer där det inte skulle gå att undgå beröring. Det såg också sin beröringsrädsla som ett problem och önskade att de kunde känna annorlunda.
– Ett resultat som förvånade var att dessa människor i kärleksrelationer inte kunde få nog av fysisk vardaglig beröring från sin partner, säger Caroline Johansson. Detta eftersom fysisk beröring så starkt gav dem en känsla av att vara älskade och värdefulla. Förmodligen på grund av deras otrygghetskänslor som härstammar från deras otrygga uppväxt.
Fler studier behövs för att undersöka hur dessa personer hanterar till exempel rollen som nyblivna föräldrar, och vad samhället kan göra för att underlätta en god anknytning mellan förälder och barn.
