Osynlig etik i kommunerna
Kommunpolitiker är inte vana att diskutera etik. De lyfter sällan den etiska dimensionen i politiska frågor. Det innebär dock inte att de agerar oetiskt, utan vittnar mer om en omedvetenhet och ovana att tala om etiska perspektiv, visas i en rapport från Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings universitet.
Slutsatsen om att kommunpolitiker inte lyfter den etiska dimensionen i politiska frågor drar Nina Nikku, etikforskare vid LiU, i en studie om etik och förtroende i kommunerna. Hon har intervjuat nio erfarna kommunpolitiker i lika många östgötakommuner.
Etik förknippas kanske i första hand med ärlighet när man hanterar allmänna medel. En rad skandaler i svenska kommuner visar att det även bland kommunalt anställda och förtroendemän finns personer som oärligt skor sig på kommunens bekostnad. De intervjuade kommunpolitikerna är överens om att kommuner har svårt att skydda sig mot dessa. Bättre kontrollsystem behövs. De pekar också ut två andra orsaker till ett oärligt beteende, dels att man inte själv förstår att man gör fel, dels det ”sluttande planet”.
Det sluttande planet är att tänja på gränserna för vad som är etiskt acceptabelt. Hur mycket alkohol är det ok att förtära vid representation? Hur mycket arbetstid ska en tjänsteresa innehålla?
En etisk kultur behövs i kommunerna, menar Nina Nikku. Många har idag formulerat etiska regler som finns på hemsidor eller i andra dokument. Det räcker dock inte med en samling regler, de måste också bli kända och genomsyra verksamheten.
Men, menar Nina Nikku, allt kan inte fångas i regelverk. Bemötandefrågor eller svåra prioriteringsfrågor, exempelvis i äldreomsorgen, där behövs också etiska överväganden.
Kommunalt beslutsfattande har flera etiska dimensioner. Etiska krav i upphandling är en. Men alla är inte så tydliga. När kommunpolitikerna ombads ge exempel på etiskt känsliga frågor nämnde de ensamkommande flyktingbarn, invandrarfrågor, barn med funktionshinder, skolnedläggningar och äldreomsorg.
– De nämner svaga grupper, och exempel från de ”mjuka” nämndernas områden. De verkar inte tänka att det kan finnas en etisk dimension i de tekniska nämnderna, inom stadsplanering eller gatu- och bostadsförvaltning, säger Nina Nikku.
Rapporten ”Om etik och förtroende i kommunerna” ges ut av Centrum för kommunstrategiska studier, CKS, vid Linköpings universitet laddas ner direkt http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:641785/FULLTEXT01.pdf
