Dopning – när fusk blir en outtalad överenskommelse
Ledare, läkare, tränare och sponsorer är avgörande för idrottaren, inte minst i överföringen av attityder, åsikter och värderingar. Genom att utkräva ansvar bortom idrottsutövaren som individ, får vi en bättre bild av hur dopningskulturen ser ut och fungerar. Det föreslår Ashkan Atry i sin avhandling vid Uppsala universitet.
Dopning är ett gissel för idrotten och ett återkommande samhällsproblem. De etiska diskussionerna kring dopning har i hittills kretsat kring om och när dopning kan rättfärdigas. De flesta resonemang utgår från idrottsutövarens individuella ansvar.
Ashkan Atry vid Centrum för forsknings- och bioetik (CRB) för i sin doktorsavhandling in en social dimension i dopningsdiskussionen. Runt individen finns ett socialt område med specifika normer, som kan vara både informella och outtalade, och som bidrar till den idrottsutövarens inställning till dopning. Genom att sätta dopning i ett bredare mellanmänskligt sammanhang, vill Ashkan Atry utvidga ansvaret till att omfatta även idrottsläkare, tränare, sponsorer och sportjournalister.
– Jag menar att det finns ett socialt samspel och ett sammanhang runt en utövare, en outtalad känslomässig kultur och uppsättning attityder. Detta kan leda till att en enskild individ uppfattar dopning som något acceptabelt och förväntat, som en del av den omgivande kulturen och sammanhanget. I dag begränsar vi ansvaret till individen, jag föreslår att vi vidgar ansvaret till att omfatta de grupper som finns runt om den enskilda idrottsutövaren, säger Ashkan Atry.
Länk till avhandlingen: Transforming the Doping Culture. Whose responsibility, what responsibility?
