Simuleringar ligger bakom dina tankar
Kognitionsvetenskapen har under de senaste tre decennierna till stor del fokuserat på att förstå hur vår kognition är grundad i kroppsliga förmågor. Henrik Svensson, doktorand och adjunkt i datavetenskap på Högskolan i Skövde visar i sin avhandling hur man kan förklara högre kognitiva förmågor som simulerade handlingar och perceptioner.
Henrik Svensson, presenterar också hypotesen att en funktion av våra barndomsdrömmar är att hjälpa hjärnan att utveckla förmågan att skapa simuleringar som också kan användas i det vakna tillståndet.
– De flesta av oss kan forma olika typer av mentala bilder i huvudet, berättar Henrik Svensson. Om jag ber dig att tänka på ett äpple kanske du formar en inre bild av ett grönt äpple och kanske till och med kan känna den syrliga smaken när du sätter tänderna i äpplet. Den grundläggande tesen i den här avhandlingen är att många av våra högre tankeförmågor som förmågan att forma mentala bilder, begreppsbildning, och språk är grundade i våra kroppsliga förmågor. Att du förstår vad ”begripa” betyder är grundat i din förmåga att gripa tag i något – precis som du kan gripa tag i något kan du gripa tag i ett ämne eller en idé.
Mer specifikt handlar avhandlingen om hur vi kan forma inre kedjor av sådana här återaktiverade kroppsliga tillstånd som ofta endast då är representerade i hjärnan och som vi därför kallar för simuleringar. Dessa simuleringar kan ibland även synas i kroppsliga funktioner. När vi tänker på fysiska aktiviteter som till exempel att springa en runda i skogen kan vår andning och hjärtfrekvens öka i takt med att vi föreställer oss att vi springer fortare (dock inte lika mycket som när vi faktiskt springer).
– Genom att sammankoppla simulerade perceptioner och handlingar på ett sätt som indikerar vad som kommer hända härnäst kan vi förklara vår förmåga att dels tänka på saker som inte finns här och nu men också vår förmåga att agera på ett så bra sätt som möjligt i en komplicerad värld där vi måste testa en del idéer i vårt huvud innan vi testar dem i verkligheten, berättar Henrik Svensson.
Avhandlingen utvecklar också hypotesen att en funktion av våra drömmar under vår barndom är att hjälpa hjärnan att utveckla förmågan att skapa den här typen av simuleringar som också kan användas medan vi är vakna. För att testa denna idé konstruerades en enkel robotsimulering där roboten fick ta del av drömliknande stimuli innan den skulle lära sig att forma simuleringar vilket visade sig vara fördelaktigt i jämförelse med roboten som inte fick dessa drömliknande stimuli.
Henrik Svensson ingår i forskningsgruppen Interaction Lab, som består av ca 20 personer som forskar kring kognitiva system (t.ex. autonoma robotar) och interaktiva system (som t.ex. dataspel och beslutsstödssystem).
