Utrotning av insekter påverkar vattendrag

På grund av de stora effekter som mänskligheten har på naturen, utrotas arter i en takt som aldrig sett förut på grund av intensifierat jordbruk, urbanisering och industrialisering. Även skyddade naturområden i Västerbotten löper risker för att arter utrotas.

André Frainer frågar sig om alla arter verkligen är nödvändiga för att bibehålla en fungerande natur. Kanske är det som vissa anser; att vi skulle kunna överleva i framtiden som vi gör nu med bara en handfull arter och lite teknik.

I sin studie valde han att undersöka ett antal vattendrag i Umeå, Lycksele, Hörnefors, Vindeln, Botsmark, Robertsfors och flera andra orter i Västerbotten. I dessa bäckar spelar vanliga vattenlevande insekter som bäcksländor och nattsländor en viktig roll i att upprätthålla en fungerande sötvattensmiljö.

De små insekterna är basföda för många fiskar och de hjälper också till med att sönderdela löv som faller ner i vattendraget under hösten. Genom att äta dött växtmaterial bryts löven ner i mindre partiklar och bäcken ”renas”. Även om denna uppgift inte låter så sofistikerad, har processen stora konsekvenser för tillståndet i våra vattendrag, sjöar och kustvatten.

Nedbrytningen av löv är ett naturligt gödningsmedel för sötvatten, eftersom det gör alla näringsämnen som finns i bladet tillgängliga för andra vattenlevande organismer, vilket är grundläggande för livet i vattendragen.

André Frainer fann att flera olika störningar i ett vattenekosystem påverkar antalet insektsarter, eller åtminstone vilken typ av arter som förekommer.

Exempel på störningar är minskad strandvegetation och ökad markgödsling runt bäckar som går genom jordbruksmark, vilket påverkar kvaliteten och kvantiteten av bäcksländor och nattsländor. En annan vanlig störning i Västerbotten är kanalisering av bäckar för timmertransporter, vilket utfördes för flera decennier sedan,. Kanaliseringen och rensningen av fåran från block och död ved påverkar fortfarande sammansättningen av insektsarter och vatteninsekternas roll.

Som en följd av minskad artrikedom bryts inte löven i bäckarna ner lika effektivt, vilket kan påverka omsättningen av näringsämnen, vattenkvaliteten och bäckarnas allmänna tillstånd.

– Även om vattenförhållandena i Västerbotten är bra jämfört med bäckarna i södra Sverige och större delen av Europa, kan vi fortfarande göra mer för att hjälpa till att bevara mångfalden av vattenlevande insekter och det naturliga förhållandena i bäcken, betonar André Frainer.

”Friska” bäckar har stenblock och döda träd i sin fåra. Dessa strukturer förbättrar livsmiljön för vattenlevande insekter, vilket gör att nedbrytningen av löv ökar. Stora restaureringsinsatser för att öka mängden stenblock och träd i vattendragen har gjorts i Västerbotten.
Strandvegetationen bör också vara så utbredd som möjligt, vilket både ökar tillförseln av löv till bäcken och utgör en naturlig absorbent av gödningsämnen som kan rinna av från jordbruksmarker.

FAKTA
André Frainer är född i Brasilien och studerade biologi vid the Federal University of Rio Grande do Sul. Han har också studerat och forskat i Schweiz, Tyskland och Frankrike, men valde att göra sina doktorandstudier i Umeå, där orörd natur fortfarande kan hittas.

Om disputationen:
Fredagen den 6 december försvarar André Frainer, institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet , sin avhandling med titeln: Ecosystem functioning in streams: disentangling the roles of biodiversity, stoichiometry, and anthropogenic drivers. Svensk titel: Ekosystemfunktioner i vattendrag: den relative betydelsen av biologisk mångfald, stökiometri och mänsklig påverkan.
Fakultetsopponent är docent Jonathan Benstead, Department of Biological Sciences, University of Alabama, Tuscaloosa, USA. Handledare är är Roland Jansson, Umeå universitet och Brendan McKie, Svenska Lantbruksuniversitet i Uppsala
Läs hela eller delar av avhandlingen