Ny metod kan mäta de minsta partiklarna i miljöprover
Nanopartiklar används i snabbt ökande mängder i ett stort antal produkter i vår vardag, som exempelvis i färger, kosmetika, polermedel, bakteriedödande textilier och bandage. I en forskningsavhandling från Göteborgs universitet har en teknik utvecklats som kan användas för att beräkna antal och koncentrationen av nanopartiklar i ett flertal olika miljöprover.
Med nanopartiklar avses oftast partiklar som är mindre än 100 nanometer i diameter. Partiklar i den storleksklassen är potentiellt hälsofarliga.
– För att undvika att en katastrof som DDT eller asbestbomben smyger sig på obemärkt, har forskarna redan nu börjat utreda nanoteknikens risker. Det är också möjligt att det inom några år kommer att introduceras särskild kemikalielagstiftning för nanopartiklar, säger Jani Tuoriniemi vid institutionen för kemi och molekylärbiologi, Göteborgs universitet.
Partiklarna finns i många miljöer
Bland de vanligaste partikeltyperna är zinkoxid (ZnO) och titandioxid (TiO2) som används i bland annat kosmetika och färger. Partiklar av kiseldioxid (SiO2) produceras också i stora mängder för att bland annat användas som polermedel och till ytbeläggningar. Ceriumdioxid (CeO2) är under utprovning som tillsats i motorbränsle och det kan därför inom en snar framtid släppas ut stora mängder av dessa partiklar i miljön. Partiklar av silver används som bakteriedödande medel på bandage, textilier och desinfektionskrämer.
Behov av karakterisering
Riskstudier kräver att man kan mäta storleken och antalet nanopartiklar i en volym. Det har sedan långt tidigare funnits metoder för att göra det i rena, relativt koncentrerade lösningar där antalskoncentrationen är miljoner eller flera miljarder partiklar per milliliter. Men halterna av konstgjorda (syntetiska) nanopartiklar i miljön är idag inte mer än några hundra partiklar per milliliter medan bakgrundshalterna av naturliga nanopartiklar ofta är miljontals gånger högre. Därför behöver man utveckla nya mätmetoder som är mer selektiva, och känsliga nog för att fastställa kvantiteten av de extremt låga halterna av syntetiska nanopartiklar.
– Känsliga och tillförlitliga mätmetoder är en förutsättning för att kunna utreda kemikaliers risker, säger Jani Tuoriniemi.
I avhandlingen har en teknik som kallas single particle inductively
coupled masspectrometry utvecklats och används för att upptäcka
syntetiska nanopartiklar i ett flertal miljöprover.
FAKTA
Avhandlingens namn: New single particle methods for detection and characterization of nanoparticles in environmental samples. Handledare: Martin Hassellöv.
Länk till avhandlingen: http://hdl.handle.net/2077/33677
