Regeringars agerande gör att konflikter leder till våld
Hur en regering väljer att agera avgör om en konflikt mellan olika befolkningsgrupper leder till våldsamheter eller kan lösas på fredligt sätt. I sin nya avhandling har Johan Brosché vid institutionen för freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet jämfört olika regioner i Sudan och Sydsudan.
Massakrer, massgravar och tusentals dödsoffer har gjort att världens nyaste nation, Sydsudan, har varit en världsnyhet den senaste månaden. Den nuvarande krisen i Sydsudan startade i mitten av december 2013 genom en politisk strid över vem som ska vara landets president. I denna maktkamp har politiska ledare hänsynslöst utnyttjat folks etniska tillhörighet för sina egna syften.
I avhandlingen, Masters of War – The Role of Elites in Sudan’s Communal Conflicts, beskriver och förklarar Johan Brosché sådana processer genom att jämföra olika regioner i Sudan och Sydsudan. Det teoretiska ramverket i analysen kombinerar tre olika perspektiv – statens roll, eliters agerande och nobelpristagare Elinor Ostroms teorier om samarbete. Analysen bygger på intervjuer genomförda under omfattande fältarbete i de studerade regionerna.
Brosché visar att regeringens agerande är avgörande för om konflikter mellan befolkningsgrupper blir våldsamma eller inte. En viktig del av studien är att han visar hur denna process går till. När regeringen gynnar vissa grupper medan de missgynnar andra så ökar risken för våldsamma konflikter mellan olika befolkningsgrupper. Avhandlingen visar att när regeringen är partisk så förstör det interaktionen mellan olika eliter vilket ökar risken för våld. Dessutom så förstör en oneutral regering möjligheterna för samarbete mellan olika grupper genom att införa orättvisa sanktioner, dra gränser på ett konfliktfrämjande sätt, samt genom att distansera regler från lokala omständigheter. Avhandlingen besvarar även frågan varför regeringar agerar partiskt i vissa regioner men inte i andra. Om en regering agerar partiskt eller inte avgörs av de hot och möjligheter som en region utgör för regeringen. Slutsatserna i denna avhandling har stor vikt för hur man förebygger dessa konflikter samt för hur man kan lösa dem på ett fredligt sätt.
