Forskare kartlägger den ömsinta beröringens mekanismer
Nervfibrerna i vår hud är kalibrerade för att reagera på mänsklig beröring. Det visar forskare vid Sahlgrenska akademin, som också ringat in den optimala hastigheten och temperaturen för när en hudstrykning blir som mest behaglig.
Beröring hud mot hud med långsamma strykningar över kroppen, till exempel mellan en förälder och dess nyfödda barn eller mellan två vuxna människor, ger oss en känsla av välbehag och trygghet. Men varför det är så – och vad har beröringens mekanismer för roll i skapandet av människan som en social varelse? Det är frågor som intresserar forskare världen över.
Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har i mer än tjugo år intresserat sig för beröringens neurologiska mekanismer med fokus på de så kallade C-taktila nervfibrerna i vår hud. Nu kan forskarna visa att nervfibrerna är fininställda just för att reagera på mänsklig beröring.
I sin senaste studie förde Göteborgsforskarna in tunna nålar i nerven på vakna försökspersoner och kunde på så sätt ”tjuvlyssna” på nervfibrernas signaler. Försöket visar att det finns en optimal hastighet för när de C-taktila nervfibrerna reagerar starkast: när strykningen sker med en fart av omkring 5 centimeter i sekunden.
Även temperaturen spelar en roll. Strykning med kall och varm temperatur ger lägre aktivitet, medan en hudtempererad strykning ger störst respons.
– För att få de positiva effekterna av en beröring räcker det alltså inte att bli berörd av vilket mjukt föremål som helst. För att ge den starkaste känslan av välbehag och trygghet krävs att beröringen sker mellan människor, hud mot hud, säger Rochelle Ackerley, forskare vid Sahlgrenska akademin.
– Vi tycks med andra ord ha ett system av nervfibrer vars känslighet för kraft, hastighet och temperatur är exakt kalibrerad för att reagera på en annan människas försiktiga strykning över huden.
Forskarnas slutsats är att de C-taktila nervfibrerna spelar en viktig roll för att skapa samhörighet mellan människor, inte minst mellan förälder och det nyfödda barnet.
– De C-taktila nervfibrerna hör till samma familj nervfibrer som signalerar varning när vi utsätts för smärta. Troligen bearbetas båda typerna av signaler i samma delar av vår hjärna, och våra resultat ger en stor pusselbit till förståelsen av hur kroppens sensorik fungerar, säger Helena Backlund Wasling som också lett studien.
De nya resultaten har enligt Göteborgsforskarna betydelse för alla som arbetar med människor som är i behov av beröring, från nyfödda barn till äldre.
Forskarna ska i kommande studier närmare kartlägga nervfibrernas mekanismer, och studera hur vårt system för beröring och känslor utvecklas och förändras genom livet.
– Internationella studier har visat att små barn som lider brist på beröring inte fullt ut utvecklar sitt nervsystem. På motsatt sätt kan beröring användas som extra stimulans hos för tidigt födda barn för att stimulera nervsystemets utveckling, säger Rochelle Ackerley.
–Vi frågar oss om de C-taktila nervfibrerna fungerar likadant hos nyfödda som hos äldre? Är den affektiva beröringen lika viktig hos den åldrade befolkningen som för det lilla barnet, och kan vi optimera den närhet vi vet att för tidigt födda barn behöver?
Artikeln Human C-tactile afferents are tuned to the temperature of a skin-stroking caress publicerades i The Journal of Neuroscience den 18 februari.
