Mindfulness – ett verktyg för att skapa mening och hållbara social relationer
Idag har mindfulness blivit ett populärt begrepp. Det används inom såväl personlig utveckling, sjukvård, stresshantering som inom religioner. Men få vet vad mindfulness egentligen är. Det visar en licentiatuppsats i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet, skriven av Håkan Nilsson, adjunkt i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde.
Mindfulness är inget nytt, utan kommer ur en 2500-årig tradition. Det är en av grunderna i den buddhistiska filosofin och psykologin med avsikt att minska lidande och finna vägen till ett upplyst sinne som befriar från återfödelse (Samsara) och med målet frälsning (Nibbana/Nirvana).
– Det som är intressant är att få tycks veta vad mindfulness är, säger Håkan Nilsson, adjunkt i socialpsykologi vid Högskolan i Skövde.
Forskning som gjorts och hela tiden producerar resultat visar att mindfulness uteslutande har en positiv effekt på de som utövar det. En paradox i sammanhanget är att många forskare samtidigt ger uttryck för begreppsvilsenhet. Denna begreppsförvirring har Håkan Nilsson tagit upp till diskussion i sitt arbete och har i forskningen genomfört en stor kunskapskritisk analys av begreppet mindfulness.
Mindfulness har blivit en populär intervention inom sjukvård, på arbetsplatser och som ett verktyg för att hantera stress. De delar som alltid ingår i begreppet, enligt Håkan Nilsson, är kroppsskanning, meditation och yoga samt att mentalt försöka kontrollera sina tankar och känslor. Dess fysiska och mentala dimension av mindfulness är en viktig förutsättning för utövande, men som Håkan Nilsson påpekar och sätter fokus på; den sociala och existentiella dimensionen av mindfulness är förbisedda dimensioner och bör därför belysas inom forskningen om mindfulness.
– Den sociala dimensionen handlar om utövandet av mindfulness som en social relationell aktivitet som fostrar fram empati och medlidande, i förlängningen en social aktivitet som kan leda fram mot hållbara sociala relationer och ett bättre samhällsklimat. Den existentiella dimensionen fokuserar på varför vi väljer att göra detta och inte något annat, det handlar om hur mindfulness skapar mening i livet och kan användas som ett kraftfullt verktyg under vissa utvecklingsstadier i livet och under påfrestande situationer.
Håkan Nilsson för även en metodkritik mot den forskning som är gjord på mindfulness idag. Det finns mycket biomedicinsk/psykologisk forskning där man ser goda resultat på många sjukdomstillstånd, men är mindfulness verkligen bra för allt? Eller urholkar vi företeelsen genom att använda den så frekvent? I förlängningen ser Håkan Nilsson sitt forskningsarbete som ett sätt att skapa medvetenhet i samhället kring mindfulness som terapeutisk intervention. Han efterfrågar mer kvalificerade uppföljningar av effekterna av mindfulness under längre perioder för att förstå mer om fenomenet prolongerande effekter.
– Dessvärre har mindfulness blivit anpassat för ett sekulärt Västerland, för att passa gemene man, och i processen har det tappat sin ursprungliga andlighet och etik från Buddism. Jag ser mindfulness som en fysisk och mental träning vars mening är att skapa hållbara sociala relationer och som leder fram mot ett hållbart samhällsklimat, säger Håkan Nilsson.
