Stenålderns jägaresamlare assimilerades av samtidens jordbrukare

Människans övergång från en livsstil som jägare och samlare till att bli jordbrukare har debatterats i över ett århundrade. Sedan forskare lärt sig att arbeta med DNA från uråldriga mänskliga kvarlevor öppnas nya vägar att ta reda på mer om människorna som levde under denna period. Men trots detta har man hittills inte vetat mycket om strukturerna hos de förhistoriska befolkningsgrupper som förknippats med övergången till en jordbrukande livsstil.

– För många av de mest intressanta frågorna är det inte tillräckligt med DNA-information från människor idag. Det bästa sättet att lära sig mer om den forntida historien är att analysera direkta data – trots utmaningarna, säger Pontus Skoglund, tidigare doktorand vid Uppsala universitet (nu postdoc vid Harvard University).

– Vi har tagit fram genominformation från elva förhistoriska individer, det är fler än någon annan studie. Kvarlevorna från dessa stenåldersmänniskor var mellan 5,000 och 7,000 år gamla och associerade med en livsstil som jägare/samlare eller med en jordbrukande livsstil, säger Helena Malmström, forskare vid Uppsala universitet.

Anders Götherström, som ansvarat för den delen av studien som ägt rum vid Stockholms universitet, är nöjd med den mängd data som gruppen har kunnat samla in.

– Vi lyckades inte bara samla in DNA från flera individer, vi fick ut mycket också. För vissa individer sekvenserades hela genomet. En studie av en populations genetiska material på den här nivån med så här gammalt material har, såvitt jag vet, aldrig gjorts förut.

Materialet som använts i denna studie kommer från såväl från skandinaviska fastlandet som från Gotland och det består både av jägare/samlare från olika tidsperioder och av tidiga jordbrukare. Mattias Jakobsson, som ansvarade för den delen av studien som skedde vid Uppsala universitet, är fascinerad av resultaten.

– Vi ser mycket lägre genetisk diversitet hos jägare/samlare än hos jordbrukare. Det tyder på att de som levde som jägare och samlare var färre än jordbrukarna, säger han.

Jan Storå, arkeolog vid Stockholms universitet är även han fascinerad av resultaten:

– Den låga genetiska variationen hos jägare/samlare skulle kunna höra ihop med skiftande levnadsbetingelser som troligtvis påverkade populationsstorleken för denna grupp. Ett annat spännande resultat i studien är kontinuiteten från en 7000 år gammal Mesolitisk individ till 5000 år gamla jägare-samlare.

Studien bekräftar att stenålderns jägare/samlare och jordbrukare var genetiskt distinkta och att det var migration som spred jordbruket över Europa. Men forskargruppen kunde gå ett steg längre och tydligt visa att de neolitiska jordbrukarna blandat sig med jägare/samlare. Överraskande nog uppvisade jägarna/samlarna från Östersjön inga bevis på genetiskt tillskott från jordbrukare.

– Vi ser tydliga bevis på att människor från jägar/samlar-grupper togs upp i jordbrukargrupper när dessa spred sig över Europa. Detta kan vara ledtrådar till vad som hände även på andra platser på jorden när jordbruket spred sig, säger Pontus Skoglund.

– Det assymetriska genflödet visar att jordbrukargrupper assimilerade grupper av jägare/samlare. I alla fall till viss del. När vi jämför jordbrukargrupper i Skandinavien med samtida liknande grupper i Centraleuropa ser vi ett större flöde av jägare/samlare-gener in i skandinaviska jordbrukargrupper, säger Mattias Jakobsson.

Studien är en del av det nyligen initierade Atlasprojektet, ett tvärvetenskapligt projekt där forskarna ska undersöka förhistoriska befolkningsmönster i Skandinavien genom genetiska data. Projektet leds av Stockholms och Uppsala universitet och finansieras av Riksbankens Jubileumsfond och Vetenskapsrådet. Den nu aktuella studien är det första resultaten från projektet som publiceras.

– Vi har bara börjat skrapa på ytan på all den kunskap som detta projekt kommer att bringa oss i framtiden, säger Anders Götherström.