Ny allvarlig hästsjukdom upptäckt i Sverige
Fyra hästar och ponnyer på två olika beten har under maj månad drabbats av en akut och mycket allvarlig sjukdom som kallas atypisk myopati. Förgiftning av tysklönn misstänks vara orsaken, meddelar Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Tre av hästarna har avlidit och den fjärde vårdas på djursjukhus. Fallen inträffade på Österlen, samt öster om Lund.
SVA vill nu uppmärksamma hästägare och veterinärer på denna sjukdom, som tidigare inte har rapporterats i landet.
– Hästarna får svårt att röra sig och de får snabbt allvarliga symptom med muskelsmärta, skakningar och mörk, kaffefärgad urin, säger Gittan Gröndahl, tf statsveterinär på SVA. Hästarna blir liggande på sidan och får svårt att andas. Dödligheten är mycket hög.
Utbrott av atypisk myopati har rapporterats från ett tjugotal länder sedan 1980-talet. Över 400 fall registrerades i Europa 2013. Hästar som går på bete drabbas oftast under hösten, men även på våren. Aktuell forskning visar en stark koppling mellan sjuka hästar och förekomst av vissa typer av lönn vid hagen, tysklönn (Acer pseudoplatanus) i Europa och asklönn (Acer negundo) i Nordamerika. Teorin är att hästarna får i sig toxin (gift) via något de äter i hagen. Ett giftigt ämne har hittats i bland annat lönnarnas ”näsor”, och nedbrytningsprodukter av ämnet har påvisats hos insjuknade hästar i studier. Förgiftningen orsakar akut muskelsönderfall.
– Om hästar på bete plötsligt insjuknar med nämnda symptom och vid hastiga dödsfall på betet bör man tänka på denna diagnos, råder Gittan Gröndahl. Rödbrun urin och en kraftig höjning av muskelvärdet CK i blodprov är kännetecken på muskelsjukdom.
SVA uppmanar till att kontakta myndigheten vid misstänkta fall av atypisk myopati hos betesgående hästar. På så sätt kan sjukdomsläget i landet övervakas.
Liknande sjukdomar
Plötslig svår sjukdom och dödsfall hos hästar på betet kan även bero på andra orsaker. Hit hör till exempel tarmvred, gräsbetessjuka, botulism, stelkramp, förgiftning och mjältbrand. Rödbrun urin kan förekomma också vid bland annat klassisk korsförlamning, hemolytisk anemi och piroplasmos.
