Mätmetoder som hjälper patienter med KOL
I en avhandling från Uppsala universitet har Mikael Andersson studerat mätmetoder för att identifiera hur personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) påverkas av sin sjukdom.
Sjukdomen KOL, en kronisk lungsjukdom primärt orsakad av rökning, uppskattas drabba cirka 500 000 personer i Sverige och har beräknats vara den tredje vanligaste dödsorsaken i världen. Vanliga symptom på KOL är ihållande andfåddhet och hosta, som bör misstänkas framförallt om de uppträder hos personer över 40 som är eller har varit rökare. Förutom de förändringar som ses i lungor och luftvägar vid KOL är viktnergång, nedsatt fysisk prestationsförmåga och minskad fysisk aktivitet vanligt.
Syftet med avhandlingsarbetet var dels att studera mätmetoder som kunde avslöja en påverkan på fysisk kapacitet/prestationsförmåga och fysisk aktivitetsnivå, men även att studera vilka faktorer som var kopplade till att personer med KOL uppvisade olika aktivitetsnivåer. Sedan tidigare vet man att de som har en nedsatt fysisk kapacitet och låg fysisk aktivitet oftare är inlagda på sjukhus och att de har en förhöjd mortalitetsrisk.
– Av resultaten i de fyra delarbeten som ingår i avhandlingen kan vi dra några slutsatser och ge några rekommendationer. Det enkla gångtest vi undersökt förefaller lika tillförlitligt som det mest etablerade testet på området, vilket får oss att tro att det kan vara ett enklare alternativ om tiden är begränsad men man önskar testa sina patienters fysiska prestationsförmåga. Vi konstaterar även att bland deltagarna med mer uttalad lungsjukdom är fysisk aktivitetsnivå kopplat till deras lungfunktion, men även gångförmågan, muskelstyrkan och kroppssammansättningen var viktiga faktorer som bidrog till att förklara deras aktivitetsnivå, säger Mikael Andersson, doktor vid institutionen för neurovetenskap.
Bland deltagarna med lindrigare luftvägspåverkan visade det sig att samtidig eller tidigare hjärtsjukdom och symtom på utmattning vara de starkaste faktorerna som var kopplade till att personerna inte uppnådde en aktivitetsnivå förenligt med positiva hälsoeffekter.
En viktig drivkraft i arbetet har varit att försöka identifiera de effekter som ses bortom lungor och luftvägar eftersom dessa visats vara påverkbara genom rehabiliteringsinsatser innehållande patientutbildning och fysisk träning, vilket står i kontrast till de kroniska skador som ses i lungor och luftvägar, berättar Mikael Andersson vidare. Dock är många av de mätmetoder som använts för komplicerade eller krävande för att fungera i klinisk vardag, vilket fick forskarna att undersöka alternativa metoder.
– I framtida studier kommer vi att gå vidare och bland annat studera hur deltagarna påverkas på några års sikt. Att man ser en effekt på till exempel gångförmåga idag, kan det innebära en förhöjd risk för senare komplikationer så som fall, frakturer, eller ökat sjukvårdsutnyttjande? Om kopplingar till senare effekter skulle kunna identifieras med dessa metoder har vården bättre förutsättningar och möjligheter att kunna identifiera personer med förhöjd risk, och skulle därigenom kunna sätta in åtgärder för att minska eller undvika sådana effekter, avslutar Mikael Andersson.
