Jazzeliten går folkhögskola
Jazzutbildningarna på två av Sveriges folkhögskolor är lika prestigefyllda som den på Musikhögskolan i Stockholm. Folkhögskolans roll är under förändring, det visar studier från Linköpings universitet.
Folkhögskolans roll är under förändring, det visar en avhandling från Linköpings universitet.
Folkhögskolorna associeras ofta med deras arbete att ge sina studenter ”en andra chans” till högskolebehörighet. Men från 1970-talet och framåt har folkhögskolornas kursutbud blivit viktiga drivhus för kulturella karriärsatsningar. På senare tid har utvecklingen gynnats av gymnasieskolans avreglering, som skapat fler estetiska grundutbildningar, och ett tilltagande intresse för musikeryrket.
– De musikaliska bildningsvägarna kan karaktäriseras som en pyramid, där en stor mängd ungdomar vill in. Men få antas vid de mest ansedda utbildningsprogrammen och ännu förre förmår överleva som yrkesmusiker, säger Erik Nylander, doktorand i pedagogik vid Linköpings universitet.
Hans avhandling, ”Skolning i jazz”, är den hitintills mest omfattande undersökningen som gjorts av folkhögskolornas musiklinjer och deras platser i det svenska utbildningslandskapet.
– Folkhögskolornas musikkurser har fått en viktig roll. De har utvecklats till en form av ”intermediära” utbildningar, de förbinder musikundervisningen på kulturskolor, gymnasieskolor med högskoleprogrammen och arbetsmarknaden.
Bland musikutbildningarna på folkhögskolorna är jazzutbildningarna de som anses mest prestigefyllda. Och bland jazzutbildningarna finns i sin tur en hierarki, där Skurup och Fridhems jazzlinjer är de två dominerande aktörerna med högst söktryck.
– Dessa utbildningar har en tydlig elitprofil och anses ligga i nivå med dem på Kungliga Musikhögskolan. Synen på folkhögskolan som en inkluderande institution utmanas, när man ser till de kulturella spetsutbildningarna och de hårda auditionerna, säger Erik Nylander.
En annan utvecklingstrend Erik Nylander visar på musikområdet är att andelen sökande till folkhögskolelinjer med klassisk musik sjunkit – samtidigt som jazzens utbildningsplatser blivit alltmer åtråvärda.
– Jazzen har gjort en resa i genrehierarkin under 1900-talet. Från att ha betraktats som låg och kommersiell dansunderhållning, betraktas den nu som en högstående och ”finkulturell” genre.
De som söker och kommer in på jazzlinjerna ofta har en stor mängd ärvda och förvärvade tillgångar hemifrån av ekonomisk, kulturell och musikalisk art.
– Både jazzintresset och urvalet till dessa elitutbildningar har en slagsida mot unga män ur över- eller medelklass med stora mängder kulturellt kapital.
