Forskare levde vardagsliv med folkmördare
Socialantropologen Anna Hedlund har levt med hutumilisen FDLR, som är ansvariga för folkmordet i Rwanda för 20 år sedan. Den lever numera i östra Kongo, som en av flera rebellgrupper i det krigshärjade landet. I sin nyligen utkomna avhandling vid Lunds universitet beskriver hon de systematiska attackerna på den kongolesiska befolkningen, men också en hopplös situation där folkgruppen lever i exil utan att vara välkommen någonstans.
Anna Hedlunds mål med forskningen har varit att försöka förstå våldet från förövarnas perspektiv. Avhandlingen handlar dock inte om våldet i sig, utan vad som ligger bakom det, om politik, religion och historieskrivning. Anna Hedlund vill titta på rörelsen ur en samhällelig vinkel och vad som skapar strukturer. Bilden ger en förståelse inifrån för hur rörelsen fungerar och varför den fortfarande existerar.
Totalt vistades Anna Hedlund 15 månader i Kongo, varav ungefär tre månader i rebellägret.
– Rebellerna behandlade mig bra hela tiden, de var artiga och trevliga. Samtidigt var det tydligt att de ville förmedla sin propaganda och ideologin var ständigt närvarande, och det kunde ibland vara svårt att förhålla sig till detta.
Hutuerna har skrivit om historien om vad som hände i Rwanda, kanske för att hantera vad de har gjort och förklara för sig själva varför de lever i läger under svåra villkor. Religion är ett sätt för dem att hantera en ostadig värld, där de lever omringade av fiendegrupper och där kvinnor våldtas och barnen tvingas bli soldater.
– Hutuerna har verkligen begått många oerhört hemska handlingar. Samtidigt är bilden mer komplex än så. De har hamnat i en komplicerad politisk situation, där de inte kan få flyktingstatus och där de inte är välkomna i vare sig Rwanda eller Kongo. De lever i ett gränsland utan rättigheter. De är fast, och barnen växer upp i detta. Det här är människor som faller utanför alla regler och normer, säger Anna Hedlund.
Milisen förnekar inte våldet, men legitimerar det med att de bara försvarar sig eller försöker skaffa mat och medicin till den egna befolkningen.
– Situationen i Kongo är väldigt svår, och våldet har normaliserats, säger Anna Hedlund.
I den enhet som Anna Hedlund följde med var det aldrig några soldater som använde droger eller alkohol. Däremot var hela samhället präglat av militär disciplin och kontroll. Samtidigt som männen i perioder är ute och krigar och begår övergrepp mot lokalbefolkningen lever barn och kvinnor kvar i lägret, isolerade och med ytterst små möjligheter att förändra sin livssituation. Barnen som växer upp i byn fostras in i en extrem politisk ideologi och får en svart-vit bild av världen, där de som styr Rwanda utmålas som de onda.
– Barn runt fem år har en mycket tydlig fiendebild och vet varför de är där de är, berättar Anna Hedlund.
FAKTA
Bakgrund: Nu är det precis 20 år sedan folkmordet ägde rum, och fortfarande har hutumilisen FDLR kvar sin extremistiska politiska ideologi som går ut på att de är de som rättmätigt ska styra Rwanda.
Efter folkmordet i Rwanda 1993-1994 flydde hutumilisen till östra Kongo där de har sin bas. Målet är fortfarande att återta makten, men de är också en av flera rebellgrupper som slåss i Kongo. De är en av cirka 20 grupper i Kongo som är inblandade i olika konflikter. Konflikten i Kongo är ett av de ”värsta” krigen, med mer eller mindre systematiska övergrepp som våldtäkter och mord och också med barnsoldater som flitigt förekommande i striderna.
I sin avhandling har Anna Hedlund levt med rebellerna och deras familjer för att försöka se bakom den stereotypa bilden av onda massmördare.
