Den svenska skolans svårfångade rykte

Svenska elever presterar allt sämre i internationella utvärderingar. Men det finns annat de kan och som är nog så viktigt för samhället och för deras liv. Roger Säljö och hans kollegor har nära studerat undervisningen i svenska skolor och funnit ett lärande som inte så lätt låter sig fångas i internationella kunskapsmätningar.

Eleverna får lära sig att sätta sig in i komplexa frågeställningar, de utvecklar förmågan att argumentera, att sätta sig in i den motsatta ståndpunkten, de utvecklar förmågor att hitta rätt information från en mängd olika källor och integrera den i sin egen erfarenhet.

– Detta är moderna kompetenser som de kommer att behöva använda varje dag i sina fortsatta liv. Medborgerliga kunskaper de behöver för att gå och rösta och för att bli demokratiska medborgare, säger Roger Säljö, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Den pågående diskussionen om den svenska skolan visar att samhället befinner sig i en brytningstid. Medan barn och ungdomar växer upp i en globaliserad och digitaliserad tid och lär sig läsa, skriva och umgås med symboler i allt yngre år, visar internationella jämförelser av kunskaper, liksom longitudinella studier, att färdigheterna förefaller sjunka. Men i själva verket håller skolan i Sverige på att omvandlas för att förbereda eleverna för en global och digital värld, en sådan värld har vi aldrig sett tidigare och den kräver en mängd analytiska och samarbetsorienterade färdigheter som inte går att mäta med standardiserade test.

I gårdagens skola fanns det ofta ett facit, så är det inte idag. De frågor som eleverna ska förhålla sig till kan handla om genmodifierad mat, klimatförändringar, kloning, oljeledningen genom Östersjön. Det är svåra, mångvetenskapliga frågor där det inte självklart finns ett rätt eller fel.

– Det handlar om politik, om etiska överväganden och så ser samhället ut idag. Vi har gått från att vara ett expertsamhälle till ett kontroverssamhälle där olika intressen och ståndpunkter står mot varandra och där det inte går att säga vad som är rätt eller fel, säger Roger Säljö.

Bakom de diskussioner om skolans så kallade kris som nu förs, finns en uppsättning tankemönster som grundas i samhällsutvecklingen från 1970-talet och framåt. Genom Margaret Thatcher och Ronald Reagan och ”New Public Management” sköljde idéer om vad som kallas ”accountability” och ”audit societies” över världen. I spåren av globaliseringen ledde detta till stora internationella jämförelser av skolresultat, Pisa, TIMSS, Pirls och andra. Medierna slöt upp och började rapportera om upp- och nedgångar i prestationer. Medierna förmedlar nu förenklade budskap där exempelvis länder som USA med sin enorma variation i skolkvalitet beskrivs med medelvärden och mått som döljer de skillnader som är intressanta. Tyskland, Österrike och nu senast Sverige fick sina Pisa-chocker och till och med Finlands gloria har nu halkat på sned i jämförelse med de asiatiska tigrarna.

– Den stämning som piskas upp påminner om den Sputnikchock som USA upplevde under 1950-talet när dåvarande Sovjetunionen blev först med att skicka upp en rymdfarkost. Det enkla budskapet var att USA förlorade i kampen med ärkefienden och felet var skolans som inte lyckades producera tillräckligt bra tekniker.

Hur det sedan gick i kunskapstävlingen mellan USA och Sovjet (med alla sina elitutbildningar) visade ju historien.

Thomas Heldmark

Tillfrågad expert:
Roger Säljö, professor vid Göteborgs universitet.