Ledarskap i skolan som engagerar och motiverar

Varenda elev har en egen potential och det är lärarnas uppgift att engagera eleverna, skapa förståelse, se, bekräfta och utmana eleverna. Förr överförde lärarna rena kunskaper till eleverna. Nu för tiden ska eleverna vara mer aktiva i att ta reda på vad som är rätt och vad som fungerar. Kreativa och problemlösande elever kräver lärare som fungerar mer som ledare och coacher.

Läraren ska därför sträva efter en strukturerad undervisning som förmår att engagera och motivera eleverna. Det är den enskilt viktigaste faktorn för eleven. Det visar den forskning som undersöker hur undervisningen kan förbättras och bli mer effektiv. Med strukturerad undervisning menas att läraren, förutom att kunna sitt ämne, har klart för sig vad han eller hon vill uppnå med lektionerna. Läraren måste veta, nära nog minut för minut, vad som ska hända, skapa en atmosfär av lugn och samtidigt ha ett socialt engagemang och lyfta fram elevernas frågor. Den skicklige läraren måste också kunna avvika från sin planering när engagemanget från eleverna kräver det. Den kompetente läraren äger en repertoar av olika undervisningsstrukturer.

För att utveckla en sådan repertoar måste lärarna samarbeta med varandra. Det är rektorns uppgift att skapa en form för detta samarbete, för hur lärarlag kan arrangeras, när lärarna ska mötas, vilka frågor som ska diskuteras. Det är rektorn som ansvarar för att samtalen blir yrkesutvecklande och tar upp de dilemman som all undervisning hamnar inför. Den undervisning som fungerar för en grupp elever kanske inte passar för nästa årskull till exempel. Det är också rektorns uppgift att involvera lärare i ledarskapet, att skapa arbetslagsledare eller utvecklingsledare. Detta brukar kallas distribuerat ledarskap och är centralt för att undervisningen ska kunna utvecklas. På så sätt går en rak linje mellan skolans ledarskap och elevens lärande. Det har forskning i Sverige och Kanada visat.

– Tiden är förbi när läraren undervisade bakom en stängd dörr, utan insyn och impulser utifrån, säger Ulf Blossing, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet.

Kommunaliseringen och friskolereformen har inneburit att kommunerna och friskolornas huvudmän har utvecklat en mängd egna former för att stötta och främja pedagogisk utveckling i skolorna. Man har skapat nya befattningar på central nivå som exempelvis utvecklingschefer eller utvecklingsledare samt olika system för att coacha och handleda lärarna.

– Det är en positiv aspekt av skolans decentralisering. Dock saknas ett samlat grepp på riksnivå över hur denna decentraliserade skolverksamhet ser ut och former för att skolor och kommuner kan lära av varandra, säger Ulf Blossing.

En annan punkt där ledarskapet är viktigt är när skolkulturen inte fungerar som den ska. Det faller på ledarskapet att förändra en sådan skolkultur. Här behövs tid och systematik, liksom stöd av rektorskollegor och huvudman. Det är lika viktigt att rektor har kunskap om effektiva ledarskapsstrategier avpassade till den egna skolkulturen.

Thomas Heldmark

Tillfrågad expert:
Ulf Blossing, docent i pedagogik vid Göteborgs universitet och verksam vid Rektorsakademien.