Sveriges arbetskraftinvandring till industrin undersökt
Varför utgjorde invandrare uppemot en tredjedel av alla arbetare på en del svenska storföretag runt 1960 när de samtidigt bara utgjorde en tjugondel av alla förvärvsarbetande? I en ny avhandling i ekonomisk historia har Olle Jansson undersökt hur det kommer sig att utländska arbetstagare koncenterades till metall- och verkstadsindustrin under efterkrigstiden.
Under de första decennierna efter andra världskriget kom över en halv miljon människor till Sverige. De flesta av dem kom till Sverige för att det fanns jobb att få – de var arbetskraftsinvandrare. Denna nytillkomna arbetskraft spreds emellertid – då som nu, fast på ett annat sätt – inte jämt på den svenska arbetsmarknaden.
Många av dem fick anställning i tillverkningsindustrin, särskilt stor var andelen metall- och verkstadsindustrin och inom ingen region var invandrarna så talrika som i Västmanlands läns metall- och verkstadsindustri. Olle Janssons avhandling syftar till att förklara varför utländska arbetstagare koncenterades till metall- och verkstadsindustrin under efterkrigstiden.
Orsakerna bakom att invandrare under efterkrigstiden i hög grad anställdes som industriarbetare och koncenterades till industrisektorn har givits flera olika förklaringar i tidigare forskning. För att undersöka omständigheterna och orsakerna bakom koncentrationen inom branschen använder han sig av två fallstudier – av metall- och verkstadsindustrin i Västmanlands län och av verkstadsföretaget Bulten i Hallstahammar – för att studera i vilken utsträckning som tidigare förklaringar, var för sig eller i kombination, kan förklara koncentrationen av utländska arbetare i dessa fall.
Genom att relatera fallstudiernas resultat med generella förhållanden på arbetsmarknaden och inom metall- och verkstadsindustrin utökar och reviderar avhandlingens resultat vår kunskap om drivkrafterna bakom fördelningen av invandrare på svensk arbetsmarknad under efterkrigstiden.
Avhandlingens slutsatser visar på att behov av arbetskraft var en nödvändig men inte tillräcklig orsak för att förklara det stora antalet utländska arbetare i metall- och verkstadsindustrin. Andra viktiga förklaringar var den förmåga och de kontakter som framförallt större industriföretag hade, vilket möjliggjorde direkt rekrytering i utlandet samtidigt som det bidrog till, och styrde, kedjemigrationen.
– Detta mönster förstärktes ytterligare av offentliga institutioner gynnade och bistod vad de såg som nyckelindustrier inom svensk exportindustri, vilket många större metall- och verkstadsföretag var en del av, säger Olle Jansson.
Arbetskraftsinvandring som lösning var emellertid inte ändamålsenligt i alla avseenden. Med tiden blev det allt svårare att få utbildare och erfarna yrkesarbetare från utlandet. Trots att det rådde ett närmast kroniskt underskott av sådana inom svensk metall- och verkstadsindustri. Invandrare kom istället att koncentreras till okvalificerade arbeten med oattraktiva arbetsförhållanden.
Avhandlingen försvaras 24 oktober 2014.
