Gener kopplas till upprepade våldsbrott
Ett internationellt forskarlag lett från Karolinska Institutet har identifierat två gener som kan kopplas till ökad benägenhet att utföra upprepade våldshandlingar. Resultaten publiceras i vetenskapstidskriften Molecular Psychiatry och bygger bland annat på genanalys av personer som dömts för olika brott.
– Våra resultat talar för att dessa gener förekommer i mellan fem och tio procent av de allvarliga våldsbrotten i Finland, där studien är gjord. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att våra resultat vare sig kan eller bör användas för screening på individnivå. Det går inte att använda den här typen av genanalys i preventivt eller rättskipande syfte, säger Jari Tiihonen, professor i klinisk psykiatri vid institutionen för klinisk neurovetenskap, Karolinska Institutet, som lett studien.
En majoritet av alla våldsbrott begås av en liten grupp återfallsbrottslingar med antisociala personlighetsdrag. Tidigare forskning har i viss mån kunnat länka ett antal gener till ökad risk för våldsbrott, exempelvis en gen som kallas MAOA och som ansvarar för metabolism av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Men resultaten från dessa studier har varit otydliga och det har heller inte gjorts någon koppling mellan gener och ökad risk för återfall i grova våldsbrott.
I den nu publicerade studien ingick bland annat en genanalys av totalt 895 personer som dömts för brott i Finland. Forskarna klassificerade brotten från icke våldsamma förseelser, så som rattonykterhet eller stöld, till brottsrubriceringar som innefattar olika former av grov misshandel och dödligt våld. Forskarna kunde då se en koppling mellan våldsbrott och MAOA-genen, med det starkaste sambandet i gruppen upprepade våldsförövare. Genom att göra en så kallad genomvid associationsstudie (GWAS) på en större grupp individer kunde forskarna också identifiera en variant av en annan gen, CDH13, hos gruppen som utfört upprepade våldshandlingar. CDH13 har i tidigare forskning kopplats till beteendestörningar och psykisk sjukdom där bland annat bristande impulskontroll ingått som en del, konstaterar forskarna.
– Hos de personer som dömts för brott som inte innefattade våld kunde man inte se samma närvaro av vare sig MAOA eller CDH13, något som talar för att dessa genvarianter är kopplade till våldsamt beteende. Det kan också vara så att låg dopaminmetabolism, som kan knytas till MAOA, kan bidra till ökad aggressivitet tillsammans med droger, vilket naturligtvis ökar risken för våldsamt beteende, säger Jari Tiihonen.
Utöver forskare från Karolinska Institutet har forskare från Niuvanniemi-sjukhuset/Östra Finlands universitet och Institutet för hälsa och välfärd i Finland, samt ytterligare ett antal sjukhus och universitet i Finland, Storbritannien och USA deltagit i forskningsarbetet (för fullständig lista se vetenskaplig artikel). Forskningen har finansierats genom anslag från Niuvanniemi-sjukhuset. Jari Tiihonen är även knuten som forskare till Centrum för psykiatriforskning, ett samarbete mellan Karolinska Institutet och Stockholms läns landsting.
Publikation: “Genetic background of extreme violent behavior”, Jari Tiihonen, Marja-Riitta Rautiainen, Hanna M. Ollila, Eila Repo-Tiihonen, Matti Virkkunen, Aarno Palotie, Olli Pietiläinen, Kati Kristiansson, Matti Joukamaa, Hannu Lauerma, Janna Saarela, Sasu Tyni, Heikki Vartiainen, Jussi Paananen, David Goldman, Tiina Paunio, Molecular Psychiatry, online 28 oktober 2014, doi: 10.1038/MP.2014.130.
